Aftonbladet – 17 april 1858, sida 2

år; slutligen betraktade jag hohomralldeles som en sbroder.o z : : :Mr Barnard log. Jag upprepar: det ännu en gång: endast somen sbroder, fortfor. .miss, Atkins, ty.så stilla, så lugnt-förflöt mitt dif tillsmitt.adertonde år, att jag icke anade andra känslor än vänskap och systerligtillgifvenhet. Olyckligtvis-var.det:ej så med. min kusin. -.3 Då jag var vidsdenna ålder,, tillade hon, målända: den farligaste under en ung-qvinnas lif, hände. det ätt tvenne unga män kommo för att-begagna min:fars: undervisning, under ferierna vid universitetet; den ene var Walter Herbert, den ,ändre. hette Whartofn och hade nyligen. blifvit ordinerad-till: prest; Han höppades få en presterlig beställning -i--Indien, och kom för att lära sig Hindöstanska språket. .Båda bodde nära vårt hem och besökte tröget kyrkan, der: mr: Whartons äfven stundom predikade. Der såg jag dem första gånen. EDA Charles var den e: då unge. man af deras stånd på orten, blefvo de snart bekanta med honom och inbjödos att deltåga i våra promenader .på sjön — ett förhållande, som, att börja med, besvärade mig,. då. jag.till följd af mitt ensliga lif: hade söm: barnslig skygghet för främlingar. ; : Nå: välvj fort!or hon. med. ett sorgligt 1eende; det är en historia, så gammal:som menskligheten. Många, veckor hade icke förgått, .innan.jag började finna. ett outsägligt behag-i-Walter Herberts sällskap.:och. samtal; med ett ord, vi älskade hvarandra, och väck tes ur vår sällhets, dröm. genom Charles ursinniga svartsjuka, hvilken. sade: mig.-— hvad jag intill denna stund aldrig anat — att.vi sedan barndomen voro bestämda för hvarandra, : Förgäfves. vädjade jag, till hapsädelmod: — hanskärlek var: helt coch: hållet