Aftonbladet – 16 april 1858, sida 3

— Det torde vara kändt, att staten aflönar vissa agronomer, hvilka hafva till åliggande att biträda våra landtbrukare med råd och upplysningar rörande arbetsföretag inom jordbrukets vidsträckta område. De personer, som reqvirera dem, vidkännas endast en ganska ringa afgift för hvarje förrättningsdag, hvaremot agronomernas resor och dagtraktamente under resorna till de särskilta ställen, som de skola besöka, bekostas af staten. Följden häraf har varit, att agfonomernas tid hvarje år strängt tagits i anspråk, och deras antal har derföre efter hand måst ökas. Deras verksamhet har öfverallt medfört stor nytta, och de råd och upplysningar, som de meddelat, hafva i de aldra flesta fall besparat jordegarne, och särdeles dem, som icke ega tillräcklig sakkunskap. huru större odlingseller sjösänkningsoch ängsvattningsarbeten skola ändamålsenligast ordnas, betydliga utgifter. Erfarenheten har också visat, att då en skicklig agronom ett å: besökt en egendom, och hans råd blifvit följda, har han efter några års förlopp, ofta förr. ånyo blifvit ditkallad för ytterligare råds meddelande, antingen på den egendomen, elle: på andra gårdar i trakten. Emellertid har erfarenheten derjemte gifvit vid handen, att den egentliga allmogen hittills och jemförelsevis ganska obetydligt anlitat agronomerna, sannolikt derföre att arfvodet (som dock icke uppgår till mer än AV, rdr för hvarje förrättningsdag) af de flesta mindre jordegarne ansetts som en för dryg afgift. Denna omständighet föranledde regeringen att för några år sedan, och då blott undantagsvis, frikalla dem ibland allmogen inom de norrländska länen, som påkallade den dit destinerade agronomen, från det stadgade arfvodets erläggande. Följden deraf blef genast. dels att han derefter af allmogen starkt anlitades, och dels att, sedan den lärt sig inse den stora nytta som hans råd medförde, han ai allt flera påkallades, äfven efter det att hvarje reqvirent sjelf får vidkännas den stadgade afgiften. Det är sannolikt att förhållandet skulle blifva fullt enahanda i rikets öfriga provinser, om samma åtgärd kunde vidtagas, hvilket dock skulle medföra en högst betydlig utgift för statsverket, — enomständighet, som också orsakat, att den hittills icke blifvit ifrågasatt. Vi hafva nyligen tagit närmare kännedom om den plan, som landtbruksakademien, med anledning af inkomna reqvisitioner, uppgjort för samtlige agronomernas resor under innevarande år, och vi vilja ur densamma meddela några ganska intressanta detaljer. Hr Kempf är destinerad till Stockholms. Upsala, Nyköpings och Linköpings län, på reqvisition af 42 personer, deraf ingen tillhörande allmogen. Hr Åkerman skall besöka i Malmö, Kronobergs, Kalmar, Karlskrona och Hallands län boende 17 reqvirenter, deraf ingen tillhörande allmogen. Hr Uddman skall besöka i Skaraborgs, Elfsborgs, Göteborgs, Malmö, Kristianstads, Kronobergs och Kalmar län boende 36 reqvirenter, deraf 7 tillhöra allmogen. Hr Zetterstedt skall besöka i Westerås, Örebro och Karlstads län boende 31 reqvirenter, deraf 2 tillhöra allmogen. Hr Maquet skall besöka i Gefleborgs, Hernösands och Östersunds län boende 5 reqvirenter, deraf ingen tillhörande allmogen, samt dessutom vistas 30 dagar inom Westerbottens och 20 dagar inom Norrbottens län, der hans verksamhet anordnas af de resp. länsstyrelserna. Hr Myntzing skall besöka i Jönköpings län boende 59 reqvirenter, deraf 16 tillhöra allmogen. Afräknas nu de tvenne län, der K. M:ts befallningshafvande kommer att ordna agronomernas verksamhet, så visar sig, att derutöfver komma agronomerna att besöka 195 personer, boende i 20 särskilta län. Af dessa 195 personer tillhöra endast 25 allmogen; men af dessa sistnämda äro nära två tredjedelar (16) boende i Jönköpings län, der för öfrigt ett vida större antal reqvirenter, än inom något annat län, anmält sig. Orsaken, hvarföre ett så stort antal jordbrukare tillhörande allmogeklassen inom Jönköpings län påkallat agronom, är den, att nämde läns hushållssällskap bestrider af sina medel det arfvode, som bör tillfalla honom för de besök han gör hos allmogen. Vi äro fullt öfvertygade om att sällskapet icke bättre och på ett äfven för framtiden ändamålsenligare sätt kan använda sina tillgångar, och vi hafva, under förhoppning om att denna välbetänkta åtgärd skall vinna efterföljd äfven inom de öfriga länen, derför meddelat denna redogörelse.