Aftonbladet – 16 april 1858, sida 2

och bemödat sig om att upphöja det till en stor politisk fråga. Man har äfven insinuerat ett förslag, hvilket vi så gerna nu genast kunna tillbakavisa; det nemligen, att Eng-): lands politik i Asien borde underställas någon allmän europeisk kongress, och vi höra derföre nu, att Perims besättande bör bringas inför pariserkonferensen, äfvensom det talas om kollektivnoter i denna fräga. Troligen ligger ingen sanning i allt detta; men blotta tillvaron af ett dylikt rykte utgör ett bevis för meningar, dem vi med ens vilja vederlägga. Hvad Egypten och Röda hafvet angår, kunna Englands afsigter snart ådagaläggas. Vi hysa ingen önskan att förvärfva territorialbesittningar i dessa trakter; men vi vilja icke för ett ögonblick tåla något förslåg till inblandning i det stora kommunikations-: system, som vi nu hafva för händer. Aft någon annan nation skulle vilja göra anspråk på en öfverlägsen eller ens på en med England jemlik ställning i Egypten, kan ej komma i fråga. Vi ha ej så mycket arbetat för att nu uppgifva frukterna af vårt arbete. Tvenne gånger inom de senastc sextio åren ha britiska vapnen bevarat Egypten åt Porten. Under det första af dessa krig blef en stor fransk armå och flotta, anförd af den förste bland nutidens fältherrar, i grund slagen och förstörd. Fyratio år senare, då en ärelysten vicekonung förde krig emot sin suverän, var det åter en britisk styrka som omintetgjorde hans anspråk. Englands politik och anda äro ännu i dag desamma som de voro 1798 och 1840. Våra egna rättigheter äfvensom sultanens rättigheter skola viunderstödja, såsom vi tillförene gjort, emot såväl europeisk som egyptisk ärelystnad. Vi skulle derföre vilja tillråda dessa publicister, som sysselsätta sig så mycket med Englands före tag i Röda Hafvet, att vända sin uppmärksamhet åt ämnen, som närmare röra dem sjelfva. Perim kan omöjligen tillhöra någo: annan än antingen sultanen af Turkiet eller ock imam af Mascat. Om det faller någondera af dessa potentater in att göra en reklamation, så skola vi nog veta huru vi skola bemöta densamma, men hvarje annan stat förspiller blott sin tid och sitt goda lynne mer att blanda sig i frågan. Sannolikt har allt hvad som blifvit sagdt i ämnet ej härrört a någonting annat än franska pressens onda lynne; men skulle någon regering vara nog obetänksam att gifva kraft och verkan åt dessa anspråk, så hoppas vi att lord Malmesbury skall helt enkelt neka att låna örat åt någor dylik inblandning uti våra nationalangelägenheter. Öfver denna fråga innehåller Times wienerkorrespondent i en skrifvelse af den 4 dennes följande: Underrättelser,, som nyss hit anländt från Konstantinopel, gifva förklaringen till den förtrytelse som skönjdes hos Patrie och Presse. då de yttrade sig om ön Perims besättande. Nör några dagar sedan hade franske ministern Thouvenel ifrigt hos Porten och äfven, som det säges, hos sultanen sjelf påyrkat utfärdandet af tillstånd för anläggandet af den föreslagna Suez-kanalen. De turkiska ministrarne sammanträdde, och efter en långvarig öfverläggning beslöts det, att den af franska regeringen utfärdade firmaner icke skulle utfärdas. Portens beslut meddelades genast hr Thouvenel, och telegrafen förde derpå till franska regeringen nyheten om det nederlag dess agent lidit. Vi meddela er här hvad ifrån Konstantinopel i samma ämne skrifves till Osservatore Triestino: Österrikes, Englands och Rysslands (2?) sändebud gåfvo turkiska regeringen sitt understöd så till vida, att de ådagalade hurusom Suezfrågan och Ottomaniska rikets existens befunne sig i oskiljaktigt sammanhang med hvarandra, enär Frankrike ofelbart skulle vinna en otillbörlig öfvervigt, i fall den föreslagna kanalen komme till stånd. Omedelbart efter hr Thouvenels nederlag utfärdade Porten ett cirkulär till sina diplomatiska agenter vid främmande hof, hvaruti man förklarade, att då turkiska regeringen vore ensam befogad att bedöma hvad som borde göras i Suezkanalfrågan, så kunde den icke medgifva främmande makters inblandning i denna sak. Det har uppgifvits i några belgiska och tyska tidningar, att flera än en regering protesterat emot Perims besättande, men man har försäkrat mig att icke ens Porten i officiel väg gjort detta. Ali Pascha säges påstå, att Porten eger suveräna rättigheter öfver ön; men han lärer svårligen kunna bevisa, att så verkligen är förhållandet. Wiens tidningar äro alla, med det enda undantaget af Oesterreichische Zeitung, af den mening, att Perimsfrågan är af föga vigt, och att den alldeles icke synes kunna leda till några allvarsamma förvecklingar. Och jag kan försäkra, att det är regeringen fullkomligt likgiltigt, huruvida ifrågavarande ö befinner sig i engelsmännens eller i turkarnes händer. RA — Enligt hvad en i Posttidningen för i går afton meddelad notis ger vid handen, har för några veckor sedan från civildepartementet emanerat en i visst hänseende ganska anmärkningsvärd regeringshandling. Notisen derom i Posttidningen har följande lydelse: Som K. M:t, med särskilt fästadt afseende å de under sistförflutna tiden inträffade rubbningar i penningeoch kreditförhållandena, funnit det vara af vigt att från rikets alla delar inhemta utförliga uppgifter angående Aat fr handan varande llotsnd)dot At Janndeoto