Aftonbladet – 16 april 1858, sida 2

ra LR ÄR TE CA la sn AN OEEN äfvensom att K. M:t ville, efter vederbörandes börande, meddela nödiga föreskrifter, så att berörde stadgande vunne efterföljd. (Forts. Engelsmännens besättande af ön Perim, som i brist af annat i detta ögonblick utgör dagens fråga inom den europeiska pressen, och som af de franska publicisterna begärligt omfattats såsom ett kärkommet tillfälle till en liten opposition emot England, denna fråga bar nu äfven upptagits af Times, som i det senast hitkomna numret dels utreder förhållandet, dels med äkta britisk stolthet tillbakavisar de anmärkningar, som pariserbladen anfört emot denna åtgärd. Alltsedan anläggandet af öfverlandsvägen till Indien — säger det engelska bladet — har det politiska kannstöperiet på kontinenter med ytterlig afundsjuka betraktat utsträckandet af hvad man kallar engelska inflytandet i Egypten och närgränsande länder. Det synes förvåna, att en nation som handlar är i tillfälle att vinna mer inflytande än nationer, som endast tala. Vårt land har i sjelfva verket på de senare tiderna gjort under för Egypten. Hela postkommunikationen och en stor del af passageraretrafiken emellan England och Indien, Kina, Australien och Indiska arkipelagen har blifvit ledd till Suezvägen oc! Röda hafvet. Egyptens förfallna städer lefva upp igen, berörda af det pånyttfödande inflytandet af britisk företagsamhetsanda ooh civilisation. Allt detta har blifvit gjordt af engelsmän, och hvad som blifvit gjordt är ett inte! i jemförelse emot hvad som inom några å; kommer att tillvägabringas. Redan är jernvägen mellan Medelhafvet och Röda hafvet nära fullbordad. Våra telegraflinier komma snart att läggas öfver sistnämde haf och Arabiens kuster till Keerrachu eller Bombay. Här till kommer, att Egyptens direkta handel mer oss vunnit den största betydenhet, och att vicekonungadömet — den rikaste och mest blomstrande stat i Orienten — är genom ständig! växande intressen förbundet med England. Allt detta borde kunna visa andra nationer illiberaliteten och fåvitskheten af att söka förhindra en gemenskap, som gjort så mycket för ett land, hvilket för icke längesedan var försänkt i fattigdom och barbari. Men nationalafund och nationalfåfänga hålla stånd emot förnuft och humanitet. Franska folket. icke nöjdt med sin höga plats på kontinenten, synes icke vilja erkänna den sanningen, att dess kallelse, ehuru stor, likväl endast är en europeisk. Frankrike har inga intressen i Röda hafvet eller på Indiska oceanen. I Egypten representeras det blott af några få äfventyrare, hvilka, för att ställa sig in hos mahumedanerna, antaga deras seder; deras moral och understundom äfven deras tro. Det ä! dessa lycksökare som man har att tacka för planen att göra en kanal från Medelhafvets kust till Suez — ett förslag, så vildt och overkställbart, att ingen kan tro det vara på fullt allvar beräknadt för ändamål, som tillhöra handel och sjöfart. Vår fulla öfvertygelse är, att: om Porten härtill lemnade sitt tillstånd, skulle likväl ingen kanal bli utaf — att sådant alldeles ej heller varit meningen. utan att alltsammans endast är en politisk plan att kunna operera på våra operationslinier. England är ensamt intresseradt i trafiken tvärt öfver näset. Om derföre en dylik kanal vore möjlig, så skulle engelska ingeniörer långt för detta hafva utfört densamma. Allt hvad som i sjelfva verket kan göras är en jernväg, och en sådan har blifvit gjord, under det de, som ropa på underbara projekter, ha sutit hemma med händerna i kors. Besättandet af klippan Perim är en fråga af likartad natur. Engelska ångfartyg passera dagligen inloppet till Röda hafvet. Ingen annan europeisk flagga är någonsin synlig i denna tropiska vik. Hvarken Frankrike eller Ryssland eller Österrike har det ringaste intresse på detta haf. England är i uteslutande besittning deraf; och så måste det förblifva. så länge vi ega vidsträckta länder på hinsidan detta haf, och andra stater der ega ingenting, Perim, som har ett fördelaktigt läge på en punkt, der navigationen mötes af stora svårigheter, har alltsedan verldens skapelse varit en obebodd klippa, utom vid några få tillfällen. Den besattes då sir David Baird stod i begrepp att från Indien angripa Egypten för nära sextio år sedan; och då nu för några månader sedan vårt folk dit återvände, funno de, som man påstår, befästningarne i alldeles samma skick som deras förfäder lemnade dem. Och nu måste vi uthärda en ström af förebråelser från franska pressen, derföre att vi bilda en koloni på denna öde klippa i ett haf, der aldrig någon annan flagga än vår egen är synlig. Vi måste försaka besittningen af en plats, som icke intagits af någon mensklig varelse, och som befinnes lämplig till en hvilopunkt för våra postångfartyg och transportskepp, och detta endast af undseende för farhågorna hos franska politici, hvilka icke ha det ringaste iutresse i dessa trakter af verlden, och som tillförne aldrig i sitt lif hört Perim nämnas; Perim kan vara af nytta för handelsgemenskapen emellan Europa och Åsien, men Perim måste lemnas obegagnadt, emedan Frankrike tror, att dess besittning skulle kunna alltförmycket öka Englands inflytånde på Arabiens och Ahbyssiniens kuster. Detta är det resultat, till hvilket politikens vetenskap kommit bland det andra kejsardömets publicister! Vi ha redan haft nog af dylikt prat. Alltsedan franska pressen blef förbjuden att få diskutera den inre. politiken, har den alltid sökt efter något lumpet ämne af denna art, Seg RÖRS RNE SG (ANSER ITRI CR ARE INDIEN SAT