Aftonbladet – 15 april 1858, sida 2

meningen med detta olämpliga besök nu, då jag väntar hit halfva grefskapet? Dårskap, oförstånd, sade den gamle mannen; bara en förevändning ! Och detta säger ni till mig! , Glömmer ni att ni tilltalar egaren af Crowshall? Jag är just ej så säker att jag talar med honom, svarade juristen; godsets underhafvande hafva fått tillsägelse att ej längre betala er några räntor. Från hvem? frågade Roderick, som stod liksom slagen af åskan. Den högvälborne herr Edgar Sutton. Pah! sade hans klient. Honom har jag ingen fruktan för. Jag kan ej höra mera i det ämnet nu. Men jag har det,, mumlade hans agent, i det han gick; fruktan både för honom och för mina pengar. Sedan Roderick blifvit ensam, gick han under flera minuter af och an i biblioteket. Han hade länge varit beredd att se sin rättighet till Crowshall bestridd, dock ej af Edgar Sutton, en man af kall beslutsamhet och mod, lika hjertlös och beräknande som han sjelf, med den skilnad likväl, att han i verldens ögon stod med ett fullkomligt fläckfritt rykte — hans ställning inom samhället var alltför hög att tillåta honom oförsigtigt leka dermed. Jag anar handen, från hvilken slaget har kommit:, mumlade Crowshalls egare med sammanbitna tänder — det är en qvinnas hämd. Mabel har ingifvit honom detta försök, för att oroa mig. Den fjollan! Erfarenheten borde hafva Järt henne försigtighet; hon vet att jag ej ostraffadt låter gäcka mig. Hade det icke varit för Nans narraktiga medömskan, skulle jag varit henne qvitt redan nu. Bäst att vara af med dem båda. De hafva gagnat min sak, så mycket de kunna -nu äro de mig till plåga och besvär.