Aftonbladet – 15 april 1858, sida 2

Den vårdslösade makan fick ensam återvända hem. Då hon gick öfver kyrkogården, nalkades Alan med blottadt hufvud: Han hade betraktat henne från sin bortgömda plats i kyrkan och läst — eller åtminstone trott sig läsa — hvad som föregick inom henne. Han kände sig rörd öfver denna förändring och hoppades att hennes ånger var sann. Jag har fullgjort ert uppdrag, sade han. Tack, Alan! utropade hon; ni har gjort mig den sista tjenst jag någonsin skall begära af er. Har icke min frände skickat mig något svar?, Det var mitt fel att han ej gjorde det, mylady, svarade budbäraren; jag sade honom ätt det var ovisst, om jag skulle finna en läglighet att tala med er; men han sade att han skulle komma.n Under detta samtal kom Nan Willis linkande framåt gångstigen på kyrkogården. Hon såg förvånad ut: att sålunda se Alan och egarinnan af Crowshall tillsammans, men gick dem förbi utan att säga något. Aftonen före balen red juristen Colley öfver till herregården och envisades med största ihärdighet att få träffa sin klient, Roderick Hastings. Förgäfves sade betjenterna honom att deras herre var hindrad af främmande. Agenten ville ej höra talas om några hinder, Om han också låge på sin dödsbädd,, sade han, så skall jag tala med honom; mitt ärende tål ej något uppskof. Då Roderick kom in i biblioteket, hvilket han: gjorde vid icke särdeles angenämtlynne, fann han sitt juridiska biträde gående af och an på golfvet och ifrigt trummande sig i pannan — ett säkert tecken att något förekom, som han ej rätt klart kunde förstå. Nåväl, mr Ellsgood, sade han, hvad är