Aftonbladet – 15 april 1858, sida 2

och gjorde det på samma gång till ett behof. De drefvos beständigt att söka materiella njutningar, och när afbrottet i affärsverlden beröfvade dem medlen dertill, voro de så mycket benägnare att hängifva sig till öfverretningar af en mindre klandervärd natur. Måhända är detta det mest filosofiska sätt omständigheterna medgifva att förklara ett högst utomordentligt moraliskt fenomen. Den närvarande väckelsen, som: denna häftiga religiösa rörelse benämnes af dem som äro bäst bekanta med dess yttringar, började med små bönesammankomster, som alla dagar höllos i den nästan enda återstående kyrkan i den kommersiella delen at Newyork, på den tid som vanligen användes till den profana frukosten. De höllos först i en liten sakristia. Denna blef snart för trång, och rymligare 1okal erfordrades. Då började andra kyrkor öppna sina dörrar. Rörelsen spridde sig från männernas affärsqvarter till de andra delarne af staden, som beboddes af det andra könet. Veckosammankomsterna blefvo sammankomster två gånger i veckan, sedermera dagliga och slutligen så godt som oupphörliga. Knappast någon kyrka fans eller finnes som ej är försedd med ett anslag, som på stora affischer tillkännager, att der kl. 12 hålles bönesammankomst, och då kyrkorna slutligen befunnos för otillräckliga, har man besagnat sig af en ledig teater, hvars malätna nöbler utan tvifvel med stor förvåning sett let nya bruk, hvartill den blifvit upplåten. lär, alldeles utmed sjelfva Cityhall och midt i affärsverldens centrum, sammankomma alla dagar ofantliga massor för att bedja och förmana. Före det för sammankomsten utsatta timslaget är bygnaden fullpackad så långt den kan rymma; hvarje fotsbredd är upptagen af stående, och hundraden måste vända om. (De senare begifva sig vanligen till en tom krogsal eller ostronbutik och börja der sjunga psalmer.) I det ögonblick Cityhalls stora klocka slår 12, reser sig ledaren?,; hvars befattning omvexlar för hvarje dag, och upptager en psalm. Församlingen instämmer deri utan ackompagnement af orgel. Melodien är mycket enkel, och som de sjunga i god takt, är effekten verkligen storartad. Medan detta pågår ser ni er omkring. Bygnaden är upplyst med gas och den enda öppningen för dagsljuset är dörren; Ridån går upp. Frampå scenen och midt för åskådaren stå ett bord och tre stolar, som upptagas af ledaren? och två andra — liksom vederdöparne i Profeten. På ena sidan ser man ett stort plaköt. uppslaget, hvari alla unga män uppmanas att känna sig hemmastadda och deltaga i andaktsöfningarhe. På den andra sidan är ett annat dylikt uppslaget, med tillkännagifvande, att alla teologiska tvistepunkter äro uteslutna, och att ingen tillåtes: att förrätta bön och hålla ett förmaningstal på samma dag; och i fonden en erinran, att tre minuter är den längsta tid som är medgifven hvar och en att tala, samt att den obeveklige ledaren? skall säga till när de tre minuterna ärotilländagångna. När sången är slutad, förrättas. bön af. ledaren, som ej synes vara bunden af dessa reglor; han föreläser derpå ur bibeln och börjar derefter bedja på nytt. Under tiden ser man små mystiska papperslappar gå ur hand i hand, tills de slutligen landa på bordet framför 1edaren. Hemligheten förklaras, när denne tar dem i hand och uppläser dem. De innehålla begäran om att bli ihågkommen i församlingens böner och förmaningar. En ålderstigen enka ber om förbön för sin obotfärdige son; två kontorister för en kamrat, som blifvit väckt dagen förut. Himlens förbarmande nedkallas öfver bränvinsförsäljare och krogvärdar, att de må inse på hvilken farlig väg de äro stadda. En hustru ber att hennes man måtte bli ihågkommen; en familjefader ber för sin hustru och sina barn. Endast få anhålla om förböner för sig sjelfva. Blott en ångerfull syndare erkänner huru djupt bördan af hans synder nedtrycker honom. När dessa äro upplästa, hvar och en åtföljd af en improviserad bön, samt ännu en psalm blifvit afsjungen, förklarar ledaren att hvem som vill eger rätt att tala. Minst ett dussin rusa nu upp, men en, som är längre och starkare och är utrustad med kraftigare lungor än sina medtäflare, skriker högre än dessa: Låtom oöss bedja, och de andra äro tysta medan han utgjuter sig i en ström af böner. Hans tre minuter äro förbi; den fjerde går, och ni undrar om han skall få fortfara. Slut! säger ledaren med lugn stämma från scenen, och ned sjunker ögonblickets profet, för att efterträdas af en annan och ännu en annan och så hela vägen ända tills timman är gången, då folkmassan åtskiljes, men många af dem endast för att ännu flera gånger före dagens slut genomgå samma scen. Denna rörelse är ej inskränkt blott till Newyork. Den sträcker sig öfver hela denna del af landet. Alla tidningar på de särskilta orterna äro uppfylda med beskrifningar deraf samt med noggranna redogörelser för huru många som väcktes? här, huru många som omvändes? der, eller huru många som blefvo döpta på ett annat ställe.? ?Joconde? gafs i går afton, fjerde gången efter dess återupptagande. för i det närmaste