Aftonbladet – 15 april 1858, sida 2

trinmferande ton fill sin vän Mark Raymond. Fördomar och familjtvister försvinna allt mer och mer. Fiender blifva vänner och gamla anhängare alltmera nitiska för min sak: Lutterel kommer ieke in. Och du, sade baroneten, får den länge efterlängtade värdigheten. Men så har du också, vid Jupiter! arbetat för att få den, ty aldrig utvecklade väl någon vackrare bemödanden att få en krona öfver sitt namn. Mrs Montressor säger dock att hon tycker det ljuder vackrare som det är, oeh hon är en dam med smak. Tvifvelsutan, sade hans åbörare med tillfredsställelse. Söndagen före balen voro Roderick Hastings och större delen af hang gäster i Crowshalls kyrka. Han dref sitt hyckleri så långt, att han anmodade sin hustru att vara sig följaktig. Till hans förvåning ingick hon derpå utan ett ögonblicks tvekan. Sista gången hon satt i den gamla ekbänken — sedan uråldriga tider förbehållen Herbertska ätten — var hennes: bror Harry vid hennes sida. Sorgsna och ER tankar bemäktigade sig henne. ör första gången sedan många år vågade hon bedja och kände sig stärkt deraf. Sorg och felslaget hopp hade till någon del uppmjukat hennes eget hårda hjerta. Hon tänkte på sina bröder, . såsom Hon mindes dem under sin lyckliga och skuldfria barndom; sedan tänkte hon på deras sorgliga öden och den del hon tagit deri. — Hvar voro de nu? Den qvalda synderskan vågade knapt vända sina ögon till den del af kyrkan, der ett stort familjevapen utmärkte nedgången till grafven, der de hvilade.. Efter predikans slut bjöd hennesiman mrs Montressor armen och förde henne ur kyrkan. Ingen fästade något afseende vid Mabel eller ens tänkte på att hon var närvarande.