Aftonbladet – 14 april 1858, sida 2

en dårskap att hota mig. Du är icke sir Roderick. Herbert ännu. Samma vink som Nan framkastade, tänkte bofven, i det han släppte hennes arm; med hög röst tillade han: qvinha, du gör mig galen; men jag låter ej längre gäcka mig med dessa bref; jag vill hafva visshet. Tag hit dina nycklar. Hon pekade på en nyckelknippa på toilettbördet; hennes man grep den och öppnade först skrifbordet, samt sedan lådorna i toiletten, undersökte uppmärksamt hvarerda bit af skrifvet papper — allt förgäfves. Det återstod endast en möjlighet. Hvar är ditt juvelskrin? frågade han. Mabel teg. Jag vill bestämdt hafva det.n : Jag har förvarat det, der icke du kan nå det, svarade Mabel. Familjjuvelerna äro det enda som återstår af hela mitt arf; allt det öfriga har du tagit Hvar är det? frågade mannen i hotande ton. Om du också dödar mig, svarade den förolämpade qvinnan med fasthet, skall du icke få veta det. Hotelser och böner blifva lika fruktlösa. Heldre vill jag hvila vid sidan af min mördade broder än släcka din guldtörst med ett enda smycke., Mördade! upprepade nidingen; bah! Hvem var behjelplig dervid? Sir Harry dog i alla fall af.en sjukdom i hjertat, som tjugo vittnen kunna intyga. Än Walter? hviskade Mabel. Ha! du tvekar, du bleknar! I hans död har jag åtminstone ingen del. Vilddjur! jag trotsar dig. Du tror att jag är i ditt våld — det är du, som är i mitt; och vore ej mitt namn förenadt med ditt, skulle jag draga dig inför den skymfade rättvisans domstol, till menskligheens fasa och afsky. Jag har länge funnit