Aftonbladet – 14 april 1858, sida 2

Om språkfrågan. TI. Men hvad vill då hr E. L. egentligen bevisa med detta sitt i förra artikeln omnämda anförande af Platt-tyskan?Jo, han villsdermed bevisa grundlösheten af mitt påstående, att de skandinaviska tungomålen ensamt göra en skillnad mellan skriftoch stalspråk, som icke finnes i den öfriga civiliserade ,verlden. Jag har icke, som ni, rest denna verld omkring (Ja! det hörs nog) men jag — — Både af hela det räsonnementet i föregående artikeln, och i synnerhet af de anförda språkprofvena, torde hvar och en uppmärksam läsare redan ha kommit till kännedom om, att Platt-ty kan är ett serskilt språk och ej en, i. dagligt tål förskämd hög-tyska. En person, född och uppfödd i de hög-tyska talande delarna af Tyskland, skulle ej, utan svårighet, förstå platt-tyskan. Bevis härpå är, bland annat, att man ansett lämpligt, att bifoga den platt-tyska texten i Qvickborn en ordagrann hög-tysk version, sida för sida, (för hochdeutsche Lesers heter det på titelbladet); ehuru arbetet, för platt-tyskar, finns utgifvet äfven utan sådan version... Det har, i parenthes sagdt, redan upplefvat fem upplagor. Platt-tyskan är snarare mera, än mindre, skiljd från hög-tyskan, än hvad danskan är från svenskan. Platt-tyskan är ett med högtyskan nära beslägtadt, men dock serskildt språk. Äfven i andra länder finns flerfaldiga exempel på sådana aldeles serskilda provinsspråk, som af den ytligX betraktaren Kan anses för förskämda talspråk; men som, ursprungligen, varit lika berättigade språk; fastän de genom politiska eller andra händelser kommit att trampas under fötterna af den segrande provinsens, till hela landets upphöjda språk — v .-Så fanns, som bekant, i Frankrike i medeltiden bestämdt skilda språk för norra Frankrike och för det södra. Det :sednare,. provehngalskan (då kallad Limosiniskan), hade på 1109-talet. en rik litteratur, och en strängt regelbunden Grammatik (Böttiger, Italienska -Studier).. . Händelserna gjorde icke dess mindre nordfransyskan till berrskande; men ännu i denna dag fortfar en, om också sparsam, litterär blomstring på Provencalskan, detta klangfulla språk, uppvuxet i rosornas land. Jag har hört detta språk talas. Det tycktes äfven i ljudet stå liksom midt emellan Italienskan, Fransyskan och Spanskan. I Spanien är Cataloniskan ett sådant beslägtadt, men serskildt språk, jemsides med Riks-språket, Castilianskan, se t. ex. Lo Jardiner Hortolå y Florista 6 modo ordenat de cultivar la terra, segons us y pråctica de bon pagåsn. Titeln må tjena såsom ett litet, här tillräckligt Catalänskt språkprof. Den som känner Spanska och Fransyska kan nog någorlunda läsa denna bok; men får han höra detta språk talas fort, af Catalonier sinsemellan, så förstår han, utan tvifvel, föga eller intet deraf. I Italien räknas icke mindre än 15 hufvudmundarter, alla beslägtade; men dock så väsendtligt skilda; att man, t. ex. funnit nödigt öfversätta Tassos Gerusalemme Liberata på nio af dessa provinsspråk. Hvar behöfver man hos oss öfversätta Frithiof eller Fändrik Stål? Alla dessa Italienska provins-språk var ursprungligen lika berättigade döttrar af de Forn-Italienska folkspråkena; men som, i medeltiden, den nya odlingens morgonrodnad uppgick i mellersta Italien, så blef dess språk det herrskande. — I mellersta Italien, sitt hemland, blef det detta, både i tal och skrift; (småskillnader oberäknade) i de öfriga delarna egentligen. blott i skrift. I alla dessa länder är således förhållandet det, att det språk, som skrifsöfver hela landet, äfven talas i någon stor, förherrskande del af detsamma. Under denna, vänligast af politiken, åstadkomna enhet, lefver de serskilda provinsspråkena ett allt mer aftagande, om ock stundom i skrift på försök framträngande lif. Är nu detta förhållande, jemförligt. med den ställning,-som skriftoch talsvenskan intar till hvarandrä?: -Ingenstädes fullkomligt i, enlighet med skriftgrammatikan. — Ernst Ludvig bekänner t. ex. sjelf, helt naivt, att ode sutto. säger nästan ingen menniska. Hvar talas — i allt: väsendtligt formelt lika — talsvenskan? I Hufvudstaden; i de aldra flesta andra städer; af hela den bildade klassen öfver hela landet; af allmogen i de aldraflesta delarna af landet, och af de i Finland svenska talande.