Aftonbladet – 13 april 1858, sida 2

mycket liknade en apoteksdosa; det var ingenting särdeles vigtigt i sjelfva saken, men mannen lade den på minnet... Som våra läsare kunna förmoda, var mr Wields agent knapt mindre skarpsynt än sin förman: Ehuru ankomsten till. Crowshall inträffat i sådan tysthet, och vid-en så sen timme, var saken bekant i byn redan följande morgon. Nan Willis var en af de första som visste det. Snart derefter lemnade hon sin lilla bostad och stälde sina steg till kyrkogården, ett ställe som alltsedan den tid, då Hon först bosatte sig på orten, tycktes ega ett.särdeles intresse för henne. s Hon satt som vanligt på en grafsten, då Roderick kom fram till henne. Vid åsynen af sin son visade den -gamla qvinnan hvarken glädje eller öfverraskning; men såg på honom med ett lugn, som om han varit henne fullkomligt likgiltig. 4 Jag trodde väl jag skulle finna dig här,, sade han, om du lefde ännu.: Om jag lefde !v upprepade Nan. Den föraktade är långlifvad och behöfver ej mer än en brödkant till sitt usla uppehälle. Det är ditt eget fel-, sade herren till Crowshall. Jag skulle vilja gifva dig nog att lefva i öfverflöd, att tillbringa dina dagar i...n Tala ej mer deromp), afbröt den gamla qvinnan. Hvad vill du mig? Jag vill hafva din hjelp. Jag gissade det; tacksamhet och välvilja hafva aldrig fört dig till mig... Men hvarföre skulle jag beklaga mig deröfver? Du har fullbordat ditt öde; lemna mig nu åt mitt. Jag säger dig, sade Roderick, otåligt, att jag behöfver din hjelp. Mitt öde,: som du kallar det, är högst olyckligt så länge Mabel iefver. EN i) Hvad vill du? Blifva af med henne.