Aftonbladet – 13 april 1858, sida 2

för länge dragit mig ifrån verlden; den tid är kommen, då jag åter bör intaga min plats i den. Ja, visserligen, om du så behagar. Ja, det är min önskan., Ack, hvärföre dör hon icke; mumlade han på återvägert till sitt rum; hon har varit en plåga för mitt lif, ett band på mina nöjen; rikedomen var alltför högt betald genom förlusten af min frihet. . Roderick Hastings var icke den förste man som tänkt så; den hjertlöse lycksökaren tröttnar. vänligen vid sitt offer. Då han komv tillbaka till sitt rum, såg han Bender, sin nye betjent, stå midt på golfvet med en hel mängd reskoffertar, vagnslådor och nattsäckar omkring sig. ,Hvad väntar du på? frågade han. Att få packa upp sakerna, sir,, svarade karlen aktningsfullt. Du har ju nycklarne. . . Ja, sir; sade Bender; men jag ville icke börja dermed utan vidare ordres. Tjenare blifva så ofta misstänkta för nyfikenhet, då de endast söka vara uppmärksamma. Vill ni hafva den godheten att säga hvilka koffertar jag får taga upp? En försigtig karl, tänkte hans herre. Högt sade han: Du får packa upp allesammans; jag bar inga hemligheter — jag tycker om rent spel. pe Hade Roderick settdet leende,som för ett ögonblick hvilade öfver betjentens läppar, då han böjde sig ned och låste upp en koffert, skulle han kanske börjat hysa ett och annat tvifvel. : Medan Bender ordnade sin nye husbondes linne, kläder c., såg han honom öppna en af.de gamla dyrbara byråerna i rummet med en nyckel, som han bar på ett band omkring halsen, och sätta in i den en liten låda, som