Aftonbladet – 12 april 1858, sida 3

FRÅN STOCKHOLM TILL NILEN, Förtroliga brer till on beommavarande vän. Af Tu—?) SJUNDE BREFVET. Kairo — En egyptisk Decemberdag — Mameluckmausoleerna — Öknen — Röda berget — Fata morgana i öknen — Morisk arkitektur — Egyptiska tiggare — Färd uppför Nilen. Benisuef den 19 Dec. 1857. Då jag senast sände dig några sidor ifrån. Rhoda-ön, hyste jag den förhoppningen att vi tidigt följande dagen skulle få börja vår färd uppför Nilen. Jag hade dock förgätit, att: araben, om han ock säger bukra inset-Allah Qi morgon om Allah vill) aldrig dermed menar bukra bedriv (i morgon bittidar), så snart det är frågan om att på allvar börja ce längre resas Araben har nemligen en bes motvilja mot att med dagens inbrott företaga en resa, som är ämnad att räcka någon tid. Han fruktar att hvarje färd, som börjas på förmiddagen, skall blifva föga lyckosam, och undviker sorgfälligt att afresa från en ort förr än omkring två timmar före solens nedgång, en tidpunkt, som af araben benämnes Åasr och som anses för den rätta uppbrottstimman från resans utgångspunkt. Denna folktro, i förening med några andra förhinder, skänkte oss ännu en förmiddag i Kairos grannskap. Väl kunde vi ytterst angenämt på äkta orientaliskt sätt hafva tillbragt dessa snart flyende timmar med ett dolce far niente i Abbas Paschas tjusande trädgårdar, kring hans palats på Rhoda-ön. Vi kunde der hafva låtit våra sinnen invaggas i en behaglig ro under skuggan af oranger, i hvilkas mörka löfverk gyllene frukter göra en lockande effekt. Vi skulle hafva fylt våra lungor med de berusande ångor, som milda fläktar tillfört oss från hundratals blommande växter. Bland dessa vill jag blott nämna de skönaste tå-rosor, som här ännu i vintrens tid öppna sina friska, fylliga läppar för den glödande kyssen af Egyptens klara, varma sol, och som utandas ett doft af den ljufligaste renhet. En December-dag under sådana förhållanden : är skön, det måste du medgifvu. och vår förmiddag skulle sålunda flutit angenämt bort. Men det är sådana dagar, som hos österns son alstra hans sensuclla uppfattning af lifvet och låta honom helt och hållet försjunka i overksamhet och ett vällusti tnjutande af sin blotta tillvaro. Vi voro väl frestade att följa muselmannens exempel, men morgonens upplifvande, friska svalka ingöt tillika i våra ådror en svällande ström aflefnadslust, och under inflytandet af denna känsla beslöto vi att begagna vår väntans timmar till en längre utflygt. Såsom mål för densamma bestämde vi mamluck-sultanernas grafvar och Gebel el Achmar, röda bergetn, beläget i öknen uti nordostlig riktning från Kairo. Vi ville njuta af den storartade utsigten derifrån och taga ett ytterligare farväl af de arabiska sagornas stad. Vi läto sätta oss öfver den gren af Nilen, som skilde oss från Gamla Kairo. Snart voro vi besutna på fromma åsnor, dessa beskedliga djur, som allmänligen beskyllas för dumhet — en sannerligen högst orättvis beskyllning. Aldrig har jag funnit en fyrbent åsna dum, men väl något envis emellanåt, en egenskap, som med mera skäl än dumhet bör göra åsnans namn till en hederstitel i familjär stil för vissa tvåbenta varelser. I sakta traf redo vi öfver de förr nämda lemningarne efter det egyptiska Babylon, inträdde i Kairo genom Babe Tälun, och läto våra blickar följa de sköna linierna och rika ornamenterna af Täluns och Hassans moskdcer. Vi redo öfver Rumeli-platsen, der en tätt sluten ring af araber allt som oftast gaf sitt bifall tillkänna öfver ett par gyckelmakares föreställningar och groteska krumsprång. — Derefter passerade vi förbi Bab-el-Azaf. som fordom öppnade en af vägarne upp till citadellet. Nedanför detta blefvo vi en stund uppehållna genom tvenne förbitågande regementen af lancierer, som i en temligen godtycklig, ordning tumlade om på till en del ätt vackra hästar. Genom Bab-el-Ouizir trädde vi snart åter utom den lefvande stadens område och befunno oss till en början uti en trång öde dal, der endast dödens tecken Se Aftonbladet n:o 286—288 förlidet år, och n:r 9, 38—41, 43—46, 49 och 52 detta år. EEE RTR EES SEDEN TLA ANA SERA SE EET AA