Aftonbladet – 10 april 1858, sida 2

Innan de sökte hvila för natten, gingo Sam och hans vän: till postkontoret, der de med någon svårighet lyckades väcka en halfrusig skrifvare, den ende som förblifvit på sin post — han var lam, stackars karl. Alla de öfriga hade begitvit sig af till grufvorna. På deras fråga om det funnes några bref till mr Tarleton, svarade han genast nekande. Men ni har icke sett efter,, anmärkte Dick otåligt. Vet det, utan att se efter, svarade mannen med osäker röst. Behöfver inte se efter det. Fins intet sådant. Är icke rätta timmen. Fins inga bref alls. Var nu god och se efter i-alla fallp, sade Sam; ni skall säkert göra det, om jag ber er. Skrifvaren stirrade på honom och började småningom känna igen honom. Jag skall se efter för er skull, sade han, ty han hade ofta sett honom i Shakespeares Tempel; ni är en präktig karl, står stadigt på fötterna och sjunger roliga visor. Hvem skulle brefven vara till? Tarleton. Mannen upprepade namnet flera gånger, medan han letade igenom en massa af bref. Hvad är döpelsenamnet? frågade han. Richard. Hm! här äro två — tre shilling engelskt. Dick räckte häftigt fram handen efter dem. Pengar först, sade skrifvarer Sam betalade, och nöjd att se, det utanskrifterna voro af Marions och hennes fars hand, stoppade Dick ned dem i sin ficka. Jag ger dig en half timme att läsa dem pån, sade hans värd, så snart de återkommit hem; under tiden går jag ner till dina kamrater. Då jag kommer åter, har jag ett förslag att göra dig. Af hvad slag ? Af det slag du tycker om: fullt af äfventyr och, som jag tror, det enda medlet att återfinn: dessa vigtiga papper. Men det fordrar till sitt utförande både mod och klokhet. Under den månad jag varit i Sidney