Aftonbladet – 9 april 1858, sida 3

skapa, och som, när den blir firdig, icke skall tillvinna sig något varaktigt intresse eller göra kulturen synnerligt gagn, det allra grundfalskaste; och då det icke heller på högsta ort visats något utmärkande intresse för denna konstgren, så är det väl mer än sannolikt att hela detta efterapningsprojekt blir lagåt till handlingarne med ogillande. s År 1856 ansågs att kongl. teaterns balett skulle kunna bli en omfattande och i sitt slag fullständig bildningsoch konstanstalt för 29.000 rdr. I år anses detta vara omöjligt för mindre pris än 36,500 rdr. Men för undervisningen af teaterns elever anses icke mer behöfvas än 5500 rdr. Af detta lilla belopp skola utgå 2500 rdr till ångläraren, 600 till läraren i språk och muk, 500 till dansläraren, 700 rdr för tillfälliga lektioner. Återstå 1200 (säger: tolf hundra) riksdaler till lön åt de personer, som hafva det vigtiga uppdraget att göra elevernas dramatiska uppfostran. Föreståndaren för skolan, tillika lärare i aktion, har och skall fortfarande, enligt förslaget, erhålla 750 rår. Det är något mindre än kanslivaktmästarens lönermåner och något mer än en figurants. De äldsta eleverna skola erhålla lika mycket som den, på hvilken teaterns hela framtid hvilar; och åt magasinsbetjenterna anslås lika mycket som åt elevernas lärare i deklamation. Det torde icke behöfvas annat än att anföra dessa siffror för att visa, huru litet upphofsmannen till det nya regleringsförslaget begriper, hvad som är det hufvudsakliga och hvad som är af mindre vigt vid en konstanstalt. Förslaget tager i beräkning löner åt 20 aktörsoch aktriselever. Det kan ifrågasättas, om det icke vore skäl att göra ett strängt urval och behålla t. ex. 10, åt hvilkas utbildning dubbel omsorg egnades, sedan man efter någon tids pröfning gjort sig fullt förvissad om att de besitta anlag och fallenhet. Nu låter man många gå en längre tid och man finner sent omsider att de icke äro användbara för teatern. Man har då bortkastat teaterns penningar samt lärarnes tid och möda. Vi våga icke längre taga läsarens uppmärksamhet i anspråk för våra betraktelser öfver teaterdirektörens förslag till teaterns ekonomiska organisation. Vi skola blott i korthet rekapitulera hvad vi sagt. Kongl. teatern uppbär årligen: af kongl. familjen 66,000, af staten 73,000, af uthyrda lägenheter 12.000, af boställslägenheter (approximatift) 7000; och om härtill, som sig bör, lägges hyresvärdet af sjelfva scenen, salongen, magasiner, m. m., åtminstone 15,000 rdr, så uppkommer en årlig inkomst, oberäkbvadt hvad biljettförsäljningen inbringar, af 175,000 rdr. Detta gör 875 rdr för hvarje representation, om det spelas så mycket som 200 gånger om året. Detta är nästan lika mycket som Mindre teaterns spelinkomst för aftonen, gör och hvarmed den icke allenast bär sig, utan äfven lemnar ett årligt öfverskott af troligen 60 å 70.000 rdr. 7) Den kongl. teatern behöfver deremot, om förslaget antages, utöfver sina 175,000 rdr, 200,000 rdr af de spektakelbesökande, ytterligare 18,000 rdr genom förhöjning af biljettpriset vid 1yriska spektakler och möjligen, ja, troligen, ännu 15.000 rdr af konungen. Med allt möjligt afseende på de större omkostnaderna för en större scen och för större verksamhet i den lyriska grenen, kan man dock ej undgå att anse en sådan kalkyl vara alldeles afvita, helst då man sett att teatern förut i decernier bergat sig med 100,000 rdr mindre inkomst. Förhöjning af biljettpriset måste väcka ovilja hos allmänheten, som redan skattar 75,000 rdr till teatern. — Anspråket på ytterligare 15.000 rdr ur konungens handkassa kan icke heller vara angenämt för Hans Majestät. Båda dessa fordringar kunna icke undgå att åstadkomma en reaktion mot den vid förra riksdagen hos majoriteten af representationen rådande benägenheten att kraftigt understödja teatern. Det beviljade anslaget skall ovilkorigen blifva åter nedsatt, om det visar sig att vederbörande icke använda det klokare, än nuvarande styresmannen det vill. Såväl ikonungens som i teaterns intresse ligger således utt få ett annat regleringsförslag uppgjordt, in det nu föreliggande. Hr Ilylten-Cavallius synes sjelf icke kunna utfundera något bättre in den nu granskade frukten af hans tvååriga vemödanden. Uppdraget måste således lemvas åt någon eller några andra; och de måtte väl icke vara omöjliga att finna. En annan idning har föreslagit hr L. Hjerta och hr Sdv. Stjernström, begge kända såsom skickiga organisatörer och administratörer. Äfven inom sjelfva kongl. teatern finnas peroner som kunde gå tillhanda med upplysninsar. Man har för öfrigt frib. Beskow, hr ichyberg m. fl. att tillgå. Vi föreslå inen, men vi ha velat visa att det icke är lågon brist på personer, som kunna taga hand m det olyckliga foster, hvars vanskaplighet i sökt ådagalägga. ) Vi begagna detta tillfälle att rätta den oriktiga uppgiften i en föregående artikel, att tjenstgöringspenningarne vid Kongl. teatern skulle utgöra nästan lika mycket. som hela aktörsaflöningen vid den mindre. Denna aflöning lärer uppgå till omkring 26,000 rdr bko. , NORGE. I dei går ankomna tidningarne från Kritiania, som gå till den 4 April, förmäles, att inansdepartementet utfärdat ett nytt cirkulär ill de andra regeringsdepartementerna om stadkommandet af besparingar i statsutgifterna. Morgenbladetmeddelar en redogörelse för less innehåll, och hvilken är af följande lv