Aftonbladet – 9 april 1858, sida 3

Om det nya organisationsförslaget för kongl. teatern. Vv, Vi yttrade i en föregående, till följd af omständigheter något för tvärt afslutad, artikel, att tabellariska uppställningar tyckas utgöra hela lifvet för kongl. teaterns nuvarande styresman. Vi böra göra en reservation och ett tillägg: Nej, tabellpedanteriet är icke alldeles det hela, ty baletten är också en lifssak. Balettstaten samt tjenstemanna-, handtverksoch betjeningsstaten äro hr Hylten-Cavallii favoriter, och allt hvad de andra staterna förtjena skola dessa äta upp. Baletten skall lyftas, och för detta ändamål vill hr HyltenCavallius hafva åt densamma anslagna icke mindre än 36,500 rdr. Enligt af hr förste direktören sjelf lemnade upplysningar kostade baletten förr vanligen 10 å 11 tusen rdr bko och högst 20.000 rdr rgs. Meniockså hade den råkat 1 förfall, säges det; och nu skall äfven åt Terpsichores konst förvärfvas ett rättvist erkännande. Derföre är en balettmästare hitförskrifven från Köpenhamn, en mycket hygglig och aktningsvärd ung man, som godt kan lära elever dansa, men icke just anses vara någon stor mästare i att komponera och uppsätta baletter. Han får i lön... 2500 rdr. dessutom för uppträdande å scenen 600 dessutom för danslektioner i aktörselevskOlalns ens tnannrnenired 500 Summa 3600 rdr: -Dessutom betalning per timma för undervisning i fäktning åt aktörseleverna. Och dessutom kanske ytterligare aftonpenningar eller gratifikationer för uppsättning af baletter ! Dessutom är, säges det, hr Bournonville engagerad för att från och med denna månad gästa å a för 1000 rdr i månaden och derunder Tiksom retouchera den ordinarie balettmästarens lektioner. Då frågan om anslagsförhöjningar förevar vid riksdagen, yttrade visserligen biskop Annerstedt — förmodligen på grund af djupare insigt och erfarenhet — att dansen är en kristlig konst. Detta vilja vi icke precist inlåta oss på att motsäga, men icke tro vi att den är något alldeles nödvändigt element i det kristna kulturlifvet eller ens att den synnerligen befrämjar sedlighet och universel bildning, isynnerhet då man tager i betraktande den ståndpunkt, hvarpå såväl baletten som den större delen af allmänheten i estetiskt hänseende befinna sig. Att göra den till ett sjelfständigt helt tro vi således vara temligen onödigt och desto olämpligare, som här i landet aldrig funnits och icke finnes något varmare intresse för denna gren af konsten. I Danmark består baletten såsom en sak för sig och verkar der med bifall; men detta är ett undantagsförhållande, beroende deraf att der händelsevis uppstått ett — sit venia verbo! — balettsnille, hr Bournonville, som håller saken uppe så länge han deri ingjuter sin anda, men efter hvilkens bortgång baletten sannolikt i Köpenhamn såsom 1 alla mindre starkt befolkade hufvudstäder kommer att sjunka ned till ett bihang åt operan. Vår fattigdom hänvisar oss ovilkorligen att hålla baletten på denna ståndpunkt, och der har den gjort rätt passabla saker, medan den icke kostade öfver 10 å 11.000 rdr bko, För det priset gåfvos baletterna i Den Stumma, i Robert, i Nationaldivertissementerna, i Profeten; och under förra teaterstyrelsens tid uppsattes äfven flera, rätt smakfulla baletter, hvilka gåfvos såsom fyllnad i repertoiren. Teatern hade då icke hr Lund med inemot 4000 rdr; den bestod sig bara hr Selinder med högst 1000 rdr bko, men publiken hade i det hela icke mindre koregrafisk konstnjutning för det. Bland det myckna grundfalska i det ifrågavarande organisationsförslaget är planen att gifva 36,500 rdr om året åt en balett, som ännu knapt finnes, som det fordras 10 år att