Aftonbladet – 9 april 1858, sida 3

Sam gick ut ur rummet och återkom med brefven efter några få minuter. Dick snarare ryckte än tog dem ur hans hand; innan han bröt sigillet på Marions, tryckte han det välbekanta namnet till sina läppar. Hennes bref hänvisade till ett, som hon skrifvit strax efter upptäckten af sir Marks låghet. Hon talade om sin fars godhet, om hennes egen lycka att vara befriad från ett så rysligt öde, som att gifta sig med den man hon aldrig kunde älska, och uppmanade Dick att ofördröjligen återvända till England. Bankirens bref var ännu tydligare. Kom åter hem, Dick, började det; ty det är icke något hem utan dig, Pet finnes icke mer något hinder för din förening med min dotter, och ehuru djupt orsaken dertill bedröfvar mig, kan jag ej annat än glädja mig att hon undgått förbindelsen med Mark. Tyeka icke af någon falsk grannlagenhet ellet känsla af oberoende att begagna dig af det kreditiv jag inneslöt i mitt sista bref, Anse det blott som ett förskott på den hemgift, det arf du en gång får uppbära. Jag och mitt barn, hafva båda varit hårdt pröfvade, men försynen har varit visare än din stackars gamle vän. Vi vänta blott på dig för att vår lycka skall blifva fullkomlig. Adelmodige manb utropade Dick. Nu få sannerlige rang och rikedom ett värde i mina ögon, då de göra mig i någon grad mindre ovärdig hans godhet. Sam såg förvånad på honom, Vore du och din ovärdige rival jemgoda i båda fallen, sade han, skulle det icke kunna öka ditt värde eller deras tillgifvenhet. Jag är hans like i bådar, svarade Dick. med stolthet, och vid himmelen, den största tillfredsställelse det skänker mig är den obe stridliga rättighet jag derigenom eger att kalla Mark till räkenskap för hans nedriga uppfö