Aftonbladet – 9 april 1858, sida 3

skepp; Amerika skickar en flotta; franska skepp 0 på vägen, och äfven England skall. förrka sina stridskrafter, om det vill bibehållö den så värdigt öfvertagna och hittills så klok utförda ledningen. Man hyser emellertid den förhoppningen, att inga vidare tvångsåtgärde skola blifva erforderliga. Hvarje af de fyra makterna har enligt uppgift en liklydande för kläaring med deras klagomål och fordringar Hr Oliphant, lord Elgins privatsekreterare, och vicomte de Coutades, privatsekreterare hos baron Gros, hafva i går afgått på Formosav till Shanghai; om ångfartyget äf en medtagit de ryska och amerikanska . depescherna, är icke bekant. Otvifvelaktigt är emellertid, att de antingen redan äro afsända eller ofördröjligen afsändas. Enligt all sannolikhet uppfordra dec fyra makterna kejsaren att till Shanghai afsända ett sändebud med hög rang och behöriga fullmakter för att underhandla om en ny traktat på följande grunder: fri transitoätt genom hela Kina under skydd af kinesiska myndigheter, ständig diplomatisk representation i Peking, oinskränkt handelsfrihe! och skadeersättning för lidna förluster och jorda omkostningar. Times korrespondent skrifver bland annat följande om afrättsplatsen och fängelserna ; Kanton: Vi stå på Kantons stora afrättsplats. Från snickarebutiken här bredvid hafva många europ6er emot en dollars inträdesafgift åsett ganska många afrättningar, och här skola på Yehs befallning under 2 år 70,000 af hans landsmän blifvit halshuggna — ickt lott halshuggna, utan lefvande hudflängda, enligt efvande europeiska ögonvittnens berättelser. Hvad let enkla halshuggandet angår, så utföres det här i landet med mycket mästerskap. Ingen skarprättare blir använd innan han visat, att han med sitt tunga svärd kan söndernugga en lök i tunna skifvor, som till gurksallad. Derföre går det också raskt. Fem skickliga bödlar afhugga 100 hufvuden-på en minut Det. behöfs alltid längre tid för att nedtvinga liken — ofta parvis -—— i de färdiga likkistorna. Två ulla dagar användes till besök i fängelserna. PehKwey var tvungen att benåda alla dem, som blifvit nspärrade emedan de drifvit handel med oss, och let var vår skyldighet att benådningen blef tillämpad. I första fängelset funno vi en fullväxt och en gosse, båda portugiser samt en kuli, hvilken tjenati faktorikyrkan såsom klockare. Vid slutet af andra dagen hade vi befriat 50 fångar och i stället insatt två mandariner — fängelseöfverdirektörer. Att skildra ett kinesiskt fängelse är vämjeligt; att se ett sådant är upprörande. De bestå mest af flera smågårdar med eller utan gemensam ringmur. Rundtomkring gårdarne äro burar, liksom i menagerier. med så tätt galler af bambu, att blott föga ljus kan intränga. Dessa äro fängelser för de gröfre förbry tarne. De andra få dagen igenom gå omkring p gårdarne, men äro försedda med tunga bojor på händer och fötter, på det att de icke må taga till flykten öfver de låga taken. Hela lokalen stinker såsom en apbur. Jag skall aldrig glömma det ögonblick, då vaktaren, som mera liknade ett djur än en menniska, handgripligen af oss dertill tvungen, öppnadc vpambugallret till en af dessa burar. Der låg er halfdöd menniska midt i orenligheten, med en stor lel af sitt kött afgnagdt af råttor. Flera dylika ångar framdrogos sedan från cellerna. Skrika kunde le icke, utan blott sakta qvida, men deras blick ramkallade tårar i soldaternis ögon. Tyvärr erforo i först andra dagen hvad det skulle betyda. Det rar hunger. De arma menniskorna hade fyra dasar icke fått någon mat, då deremot vatten allrig fattades dem, emedan deras medfångar fram1uro sådant. från gårdens brunnar. På detta vis rade i denna enda cell på ett år 15 menniskor mkommit. De andra voro icke stort bättre, och ff 6000 fångar, som vi fingo se, var icke en nda, hvars anblick icke skulle hafva upprört warje europå. Det märkvärdigaste var, att fån raktarne, alldeles icke begrepo vår smärtsamma förråning. Först andra dagen funno vi det fängelse, om var bestämdt för europgerna. Det utmärkte sig senom en hög ringmur, och öfver cellerna stodo i irblekta guldbokstäfver tänkespråk, såsom olyckan dag kan i morgön vara en lyecka, eller erkänn lin synd och tacka domaren, som derifrån renar lig. Upplysningar kunde endast med våld aftvinsas mandarinen. I början hade han alldeles icke virt talas om någon fången europe; sedan medgat van en, så två och slutligen allt flera. Men af fång ullorna sågo vi, att många här varit inspärrade höla ix för småförseelser, och af särskilta sammanstämnande vittnesberättelser utröntes, att sedan den nuarande tvisten börjades två fransmän och fyra enselsmän här, funnit sin död. De hade försmäktat i nånader och blefvo slutligen förgiftade ellerstrypta. 5edan denna undersökning på andra dagen var sluad, meddelade de tre kommissarierna resultatet åt Peh-kwey och förde fram för honom den befriade vortngisiske gossen, för att visa med hvilken grymet fångarne blifvit behandlade. Peh-kwey råkade leröfver i våldsam vrede eller hycklade det högsta nissnöje. Hvad angick det europåberna huru det såg it i kinesiska fängelser? Hade de någon rätt till en ådan undersökning? Ville de kanske befria alla rottslingarne? Det var emot all rätt att utan hans illåtelse besöka något fängelse. Han skulle oförröjligen klaga hos lord, Elgin o. s. v. Men lorden ade sjelf varit i ett fängelse och underrättade den inesiske generalguvernören, att en kristlig makt alrig skulle tåla dylikt så länge den egde makt att örhindra det. Kinesen puttrade och brummade öfer detta besked både väl. och länge, men slutligen af han sig tillfreds, såsom alltid. Anstalter äro nu vidagna för att lindra fångarnes öde och inspektera ingelserna. Visserligen skall allt komma på gamla oten när vi väl äro borta; men det kan icke hjelas. En kinesisk domare erhåller blott en nominel in, måste aflöna 1000 underlydande och har till ppgift att på 3 år blifva en rik man. Det kan an blott genom utpressning och uthungring., Om språkfrågan. Ir Redan för något öfver en månad sedan innehöll venska Tidningen en dagordres, tillkännagifvande: t dess lätta förtrupper, under Ernst Ludvigs beI,, brutit upp mot: undertecknad, samt att dess inguistiska hufvudtrupp, oförtöfvadt skulle följa ter. — Under tiden har verkligen också nämde rnst Ludvig utfört det ena svärmanfallet efter det idra med sina Kossacker och Baschkirer eller Tar