Aftonbladet – 8 april 1858, sida 3

längre vistelse i Förenta Statermna inom kort återvänder till fäderneslandet. j Tidningen Chicago, BReeord yttrar i en.uppsats med öfverskrift Rev. Gustaf Unontus: Det är: med stor ledsnad som vi förnummit, att denne skicklige och ädle prestman ämnar återvända till sin faders och sin ungdoms hemland. Det har blifvit:0ss berättadt, att han redan ibörjan af den: na, månad lemnar. Chicago för. att anträda resan till Sverge, i afsigt att tillbringa sina återstående dagar i sitt gamla fädernesland. Det är få bland oss som vi ha svårare att umbära. Det är nu nio år sedan han började sitt arbete i Chieago, och under denna tid har han gjort mycket för sina landsmän, för de fattiga och för-kyrkan. Hans arbete har Varit af en ytterst svår, invecklad och grannlaga beskaffenhet; men han har utfört det så väl som det kunnat utföras. Han skall lemna efter sig skaror af varmu och: tillgifna vänner, ! som alltid skola hålla hans minne kärt, äfven då oceanen skiljer dem från ho: nom. Och hvart han än må! gå och hvilken: hans framtida lott än må blifva, skola hundraden här bedja för hans välgång. Den församling, hvars själasörjare han varit, skall sannolikt förskaffa sig en prestman, som kan predika på det skandinaviska språket. Vi hafva dock ännu ej Hört hvilka anstalter den i detta afseende ämnar träffa. i En annan i samma stad utkommande tidning, Chicago, Daily, Journal, yttrar: Vi instämma i de ord af saknad Record uttalat med anledning-af underrättelsen om --hrUnonii tillämnade bortgång ifrån oss. I besittning af de både hjertats och hufvudets egenskaper, som pryda en kristen, har han i ordets stränga betydelse gått omkring och gjort godt, så länge han här vistats. De sjuka, lidande och öfvergifna hafva varit föremål för hans oafbrutna omsorger, hvilken trosbekännelse eller hvilket land de än tillhört. Vi kunna. aldrig glömma den sjelfuppoftring, som denne redlige man lade i dagen, då pesten rufvade öfver vår stad, eller de många ädla kärleksverk han i hemlighet utöfvat. Vi kunna endast önska, att hans lif i det gamla fäderneslandet måtte bli i samnia grad fridfullt och lyck-. ligt, som. det i: hans adopterade fädernesland varit mödosamt och gagnande. Må gynsamma vindar följa honom på hans färd! —— o— Vi omtalade i förgår, huruledes Svenska Tidningen gjort helt höger om i afseende på teaterdirektörs-utnämningen. Sedan nemligen tidningen först uppenbarligen ogillat åtgärden i så allvarsamma ordalag som hennes-generade och beroende ställning möjligen kunde tillåta,: trodde: hon sig plötsligen böra ifrågasätta, ?huruvida utnämningen i sjelfva verket varit så oförtjent och opassande som man påstått?,-i sammanhang hvarmed hon, utan att på minsta sätt låtsa om att hon sjelf klandrat samma utnämning, ansåg tillständigt framkasta den insinuationen, naturligtvis riktad mot de andra tidningarne, att det klander, som försports öfver utnämningen, endåst härrört af afund deröfver, att en chefsplats tillfallit en ofrälse. Onekligen är det försmädligt att blifva på bar gerning ertappad med dylika fuffens? (för att begagna ett af S. T:s egna origineHa älsklingsuttryck), som kunna komma äfven de eljest mest lättrogna att sätta i fråga huru det rätteligen hänger ihop med den der riksbekanta sjelfständigheten?. Derföre vågar också S. T. i går ännu ett försök att rädda skenet. Den sjuka, mycket sjuka saken lemnas dervid försigtigtvis så helt och hållet åsido, att der endast i förbigående antydes, att fråga är om en viss utnämning;. men i stället tillgripes besagde tidnings vanliga ultima ratio i alla kritiska ögonblick: ett splitternytt glåpord af egen tillverkning. Aftonbladet kan icke uppfatta någon annan skrifart än den oxraka, heter det kort och godt, och derefter får man veta att Sv. Tidn. med sitt sista yttrande om en viss utnämning endast velat framkasta en ny reflektionn. Vi behöfva icke upprepa vår förut gifna försäkran; att Sv. Tidn: kan vara lika trygg för allt intrång, åtminstone från vår sida, i sin fabrikation af originella öch kuriösa kraftord, som om hon -hade kongl. kommerskollegii laga kraftvunna patent derpå; men deremot torde vi böra ånyo erinra henne, att huru groft fabrikatet än tillyxas, lärer det icke förmå maskera så påtagliga manövrer som den ifrågavarande; ty litet hvar torde väl dock inse, att ingen tidning utan de mest bjudande skäl blottställer sig för sådana motsägelser, som att den ena däågen klandra en åtgärd, men den andra icke blott försvara densamma, . utan tillika söka förlöjliga och förhätliggöra det klander, hvari man förut sjelf instämt. Med andra ord: ingen lärer mMisstaga sig derpå, att Sv. T:s lördagsuppsats i förevarande utnämningsfråga varen s.k. Sscommunique, införd på befallning för I att i någon mån afvända den allmänna ovilja ) som försports öfver den till och med i Sv. Tidningens ögon förut mindre kloka åtgärden. — Från Finland har icke. under de senaste månaderna försports någonting af större intresse. Det senast hitkomha häftet af Finska Litteraturbladet innehöll emellertid en i uppsats, som åtminstone kan betraktas såsom en mycket stor Kuriositet och som äfven i Sverge måste ådraga sig uppmärksamhet, liksom den;i Finland synes ha framkallat en djup sensation af föga angenäm, art. . Vi ha redan vid fera tillfällen haft anledning att yttra oss om Litteraturbladets utgifvare, professor Snellman, och på samma gång vi erkänt hans stora och obestridliga förtjenster såsom vetenskapsman och patriot, tillika påpeka det -häftiga; besynnerliga och i viss mån pregerliga lynne, som så ofta förer honom vilse, och den vidunderliga ställning, i hvilken han på senaste tiden kommit genom att viss mån sluta sig till de officiösa röster., som höjas till lofsjungande af den nuvarande nerrligheten i Finlands styrelse och infe för-: nållanden hvarigenom han åstadkommit ett allt nera vidgadt svalg mellan sig och den unga seneration i Finland, som: förut med så myccen hängifvenhet slöt sig till den;frisinnade retenskäpsmannen och fosterlandsvännen, den