Aftonbladet – 3 april 1858, sida 6

menniska kan tänka oltka med honom öfver symnastikfrågan, och ändå icke vara en kalomniatör (som han behagar kalla mig)? Jag hade åtminstone hoppats han något besinnat sig, innan han gjorde sin penna förtrolig med sitt lynne. Visserligen. skulle jag bra litet hafva känt mina motståndares sinnesart, om jag, under sådana förhållanden, hade kunnat inbilla mig att få, blifva alldeles oantastad; men: jag hade förestält mig ett ädlare strids--sätt. Paroxysmer af deras förbittring hafva nu tid efter annan: uppenbarat sig, delsi Ställningar och Förhållanden, dels i Söndagsbladet (se, t. ex. den vackra artikeln för den 9 Jan. 1853). Men jag har icke brytt mig om att besvara nämde anfall; emedan jag blott ansett dessa smärre volkaniska skakningar såsom förebud till. en stundande storartad eruption. Denna har nu inträffat, och ansträngningarne hafva varit våldsamma. Sanning, samvetsgrannhet, sundt förnuft — allt måste vika för det åsyftade ändamålet. Genom att söka sätta i misskredit den behandlingsmetod, som vid mittinstität användes; har man säkrast trott sig kunna vinna sitt mål) och detta bäst genom sanningslösa beskyllningar för miss lyckade kurer — helst med dödlig utgång: (Se Ställnningar och Förhållanden, Novemberhäftet.) Man har velat dugtigt uppskrämma allmänheten för gymnastiskt-ortopediska institutet; men emedan den kuärmetod, som der begagnas icke egnar sig för det åsyftade ändamålet, har man funnit nödigt att först pådikta mig en förvänd metod — den så kallade sträckmetoden, hvilken af mig aldrig en enda gång varit använd eller kan komma att användas. Sedermera har det fallit sig mycket lämpligt, att emot mig citera hvad en främmande auktor (Bishop) anmärkt emot denna sträckmetod, medhvilken jag, som sagdt är, alls icke har något att skaffa. Är detta. rätt handladt? Hvad skulle man väl säga om en praktiserande läkare blefve falskeligen beskyld för att hafva åt sina patienter gifvit in lifsfarliga qvantiteter blåsyra — då Han icke alls gifvit dem annat än mandelmjölk eller man-. delmassa (man vet att blåsyra kan beredas af mandel); eller att hafva gifvit stora doser alkohol — då han icke gifvit annat än vin? Hös hvarje rättsint menniska skulle ju sådant väcka en billig? förtrytelse. : Ett dylikt håndlingssätt har man nu användt: emot mig, då man pådiktät mig en helsoskadlig kurmetod, som jag aldrig användt och detta oaktadt jag, icke en, men flera gånger itidningarne under olika tider tillkännagifvit att jag använder en helt annan metod, än den ifrågavarande. Sådan är nu arten af det stridssätt mina motståndare vält, och sådant framstår det ännu tydligare i. de detaljer af hr B:s skrift dem jag nu går att besvara. Då man till sina elementer sönderdelar denna skrift; finner man dem lämpligast Kunna uppställas under 3 rubriker: A) Vrängningar af de betyg, genom hvilka jag lagt i dagen sanningslösheten af insända-: rens i Ställn. och Förhåll. påståenden om några ortopediska patienter. B) Oredigt trassel och missledande uppgifter, i stället för svar på tal. C) Utfall emot min person. För att gå i ordning med frågorna, vill jag börja med punkten A, hvilken ock är den väsentligaste, såsom innebärande professor Brantings svar på min anklagelse för de vanärande beskyllningar, hvarmed man angripit mig i Ställningar och Förhållanden. Jag har i min förra skrift i Aftonbladet, — som sig bör, framhållit insändarens försök att pådikta mig trenne misslyckade kasus, af hvilka två icke alls angå mig, eftersom de ifrågavarande patienterna aldrig för mig hafva funnits till, och den 3:dje rörer en patient, om hvilken det genom betyg af hennes. egen fader är bestyrkt att resultatet af kurenblef fullkomligt motsatt emot hvad insändaren har påstått. Efter min vederläggning af de gjorda påståendena, tyckes det väl, som hade min motståndare bordt antingen i all tysthet låta hela saken lemnas åt glömskan, eller genom offentligt afbedjande söka ett slags försoning; men. han; valde en tredje utväg, neml. den att genom hårdragen advokatur söka, om möjligt, förringa kraften at de betyg, genom hvilka Jag vederlagt de falska beskyllningarne. De flesta som läst hr B:s svar, hafva väl icke kunnat missledas af hans advocerande, som öfverallt röjer hur han känner sig i trångmål; dock bör. jag, till förekommande af den mindre uppmärksammes förvillande, icke lemna min. angripare ostörd i sina kryphål. Jag har genom läkarebetyg styrkt att den ena -patienten (A. L.) aflidit i nervfeber en lång tid (enligt hennes moders uppgift 10 år) sedan hon behandlades af professor Åkerman med ortopediska medel... Denna vederläggning är, som hvar och en finner, enkel och klar; men min käcke motståndare tappar dock icke modet. Han upptäcker uti mitt svar ett uttryck, hvilket han finner kunna lämpa sig: till en vrängning, och bakom detta skyndar: han att förskansa sig. Jag har nemligen för-klarat att patienten, enligt hennes moders egna. ord, af den ortopediska ölandlingen befunnit: . sig väl, Detta förmenar; hr B: skola stå is: strid :med läkarebetyget, som säger att patien; ten ett år senare än hon behandlades af professor Åkerman, gymnastiserade hos hr Bran-: ting, men att hon fortfor att vara svag ocklidaaf bleksot. Detta sista uttryck upplyser. oss san en — oböjlige Ininistern dock igenom att ättvd skall hafva sin oförändrade gång. Men lenses skall döma Clothildas far, ör ingen annam — den ONrekjae Walfred! Med blödande hjerta uppfyller han sjy pligt; men han up fyller den. Med lägens stränghet dömer än den gamle v. Y till döden: Domen går i full