Aftonbladet – 3 april 1858, sida 5

samtalar, och för hvars mening han hyser stor aktning. — förer talet härpå, och i anledning deraf yttrar några för Walfred hedrande ord, svarar han blott med ett leende: Och hvad har jag då för alla dessa strider, dessa bedrifter, som ni, min ärade vän,. behagar kalla det — detta ärr, denna, bandstump, detta halta ben. Skall du också vara halt? frågade Thomas. Ja, jag var det först när jag kom hem; men den utmärkte läkaren, professor T., återstälde mig, medelst en dristig. kur, till min fulla helsa igen. Den professorn, envisades Thomas, kunde han då inte kurera gamla köksan, som varit halt i så många herrans år? Hon talar Jemt om, att hon så obegripligt gerna skulle Vilja. ännu en gång kunna gå riktigt. SGamla köksan? Nej, det tror jag verkligen icke låter sig göra. Dertill fordras en utomordentligt smärtsam operation, som säkerligen blott få, utom Walfred, skulle Kafva möd att underkasta sig. Härigenom och genöm mycket annat, fortfor hän, fängslar Walfred efter hand allas uppmärksamhet — hvilket för öfrigt är honom helt och hållet likgiltigt; — men e är det dock som företrädesvis beundrår honom och som han, efter någon tids förlopp, icke heller kan underlåta att Bemärka: denna enda är husets enda dotter, den unga, af alla hylåde Cfothilda, som med sina gula lockar, sitia Blå ögon och sitt lätta, lifsglada och lyckliga väsen bildar den starkaste kontrast till den mörke Wälfred, under det att hön tillika båkom detta glada yttre gömmer! ett verkligt djup och en oändlig rikedom af sköna känslor. Oåktadt hön inför Walfreds öfverlägsenhet känner sig skygg och tillbakadragen; bryta dock dessa känslör stundöm fram, isynnerket när han bittert hånar rmenskligheten: — Nej, Walfred, ns, Hi känner icke qvinnohjertat! Nej, ni har aldrig! älskat! Vet ni hvad en moder är? LL Såddna äro de utbrött; som honicke förmår hålla tillbakt? och hvarigenom herints sköna själ så Hetrligt uppenbarar sig.