Aftonbladet – 3 april 1858, sida 3

tål öppen angifvelse gjordes inför offentlig åklagare, för. ett hesligt-.brott, som gick å lif, att man sökte fulltyga -brottet .gehom uppkallande af ett stort. antal vittnen; att man icke drog sig tillbaka, eller återkallade tillmälet, ehuru den åklagade beviste, med läåkarebetyg, att hon ej kunnat vara skyldig till anre utan man fortfor, tvärtom, att söka och låta afhöra nya vittnen. Slutligen när man såg vsig ej kunna lyckas i sin illvilliga afsigt, och började frukta lagens bistra hänid, gjörde man af nödväns digheten en dygd, nedlade sina beskyllningar och ville skyla sig med sin moraliska skröplighets fikonalöf och sålunda bemantla kanske föga lofvärda bevekelsegrunder, och möjligen kunna halka ned från Missgerningsbalkens. 60:de kap. 1 till dess 2:S. Men emedan orden arghet, argt uppsåt betyda ill: vilja, ondt uppsåt att skada, fiendtlighet; icke blott i tanke, utan ock i handling, och sättet att drifva detta mål, från anklagarens sida, öppet ådagalagt arghet; argt uppsåtsillvilja, m. m., så kunna vi sannerligen icke inse; huru rådhusrätten stannat i detslut af målet, att bestraffa dådet efter 2:dra och ej efter-1 4 60:de kap. M. B. : Såsom mildrande omständighet vill man kanske anföra, att ett vanhedrande rykte, för längre tid tillbaka, varit gängse om det angifna förhållandet, att en moralisk afsky för brottet drifvit. anklagaren till verksamhet, m. fl. vackra saker af detta näpna slag. I .sådant fall, och och om ingen annan afsigt legat under tilltaget, hvarföre började angifvelsen med en tidningsartikel och fortsattes med en annan, då brottet, begånget för längre tid tillbaka, numera ej kunde afstyras, eller dess fortsättning, genom den åsyftade varningen, icke behöfde afskäras, sedan den föregifne andre deltagaren deruti flera år varit död? Fordrade anklagarens. moraliska känsla utkräfvandet af straff på den felände, så hade han helt enkelt bort börja med en angifvelse hos allmänna. åklagaren, och ej genom en tidning. Då hade handlingen kunnat få en moralisk förklaringsgrund; nu synes den ej kunna frikallas från att hafva varit föranledd af hvad lagen benämner arghet och argt uppsåt, samt påtvingar en förmodan om mindre ädla driffjedrar. Skulle åter ett gängse, gement rykte rättfärdiga en anklagelse, så blefve ingenting. lättare, än att bemantla en sådan, omman ville göra den. Genom vänner och väns vänner sätte man ett skymfligt förtal i omlopp; man underblåste och kringbar det genom sina handtlangare, hvilka man lätt kan få inom en viss folkklass, äfven genom någon godtgörelse, och sedan mån sålunda gjort deraf ett allmänt rykte, framträdde man såsom angifvare, och undskylde sig med ryktet, då man brast i bevisning, Detta lä rer icke stå väl tillsamman med det skydd svensk lag förunnar hvarje oförvitlig samhällsmedlen:: Redan bland de gamla domarereglorna. yttras: Förthy ens. mans ovän kan snart komma. enom ett ondtrychte uppå gång för .afund och ilvilja skuld: :Mam ser ock uppenbarliga och för ögonen, huru. ofta många falska rychten komma på gång och gå vidt omkring; skulle man nu straxt tvinga them til laghen, som i sådana rychte konima, tå skedde them stoor orätt: then skulle heller tiltalas, som sådana rychte förer., Är nu förutgående framställning riktig, är den grundad i svensk lag och dess språkbruk, så kunna vi icke fatta, hururådhusrättens fjerde afdelming kunnat afdöma detta ryktbara mål på sätt nu skett. Vi upprepa hvad vi ofvanföre yttrat om domstolens oväld, samt att vi ingalunda betvifla, att densamma dömt efter full öfvertygelse; vi veta äfven, att regeln ly. der: cum conscientia erroris agendum est; men just derföre önska vi, att,få hänskjuta tolkningen af det lagställe här är i fråga åt sakkunniges utredning. ;Dom och utslag böra visserligen. grunda sig på lag, och icke på prejudikater; men dessa tjena i alla fall till upplysning och ledning för omdömet I sådant ändamål meddela. vi ur Flintbergs Lagfarenhetsbibliothek, del V, sid. 738 ochfölj., några prof huru man fordom tolkat stadgandet uti 60:de kap: 1-S-missgerningsbalken. Bonden N. N.; som beskylt tvenne personer för ett onaturligt brott, belagdt med dödsstraff, men brustit i bevisning, dömdes att mista äran och afstraffas med 40 par spö. Kongl, rådskafnmarens protokoll den 15 Juni 1763. För en likartad angifvelse fäldes smeden N. N. till 30 par spö..samt arbete på fästning under 1 år och 4: månader. -Kongh Conseille prot. den 7 Dec. 1787. Enkan N.N. angaf falskeligew prosten N.N. att under kriget 1788— 1790, hafva underhållit brefvexling med fienden; hvarföre hon dömdes till 30 par ris och tukthusarbete på behaglig tid... Vice häradshöfdingen N; N. anklagade ledamöter af Svea hofrätt att hafva tagit mutor, kunde dem icke till saken binda, och fäldes att vara sin vice häradshöfdingetitel förlustig, mista äran och ländsförvisas. K. M:ts utslag den 21 Okt: 1801; mi fl. af Flintberg anförda exempel. Skulle man vilja hänföra; denna stränghet till:svenskå lagskipningens bistra och blodiga tider, så hafva vi att uppte ett nyare domshit. Ombudsmannen Åke Igelström Kull anklagade år 1830 kommerserådet C. M. Lundgren uti Ystad, dels att hafva genom piskande sökt tvinga en dräng till bekännelse af ett brott, och dels att hafva. afdagataägit nämde drang eller åtminstone varit vållande till hans död. Detta mål afdömdes af hofrätten i Kristianstad den 24 Juli 1832 sålunda, att då Kull i sin besvärsskrift icke allenast: gjort framställningar af lika syftning som. stämningsansökningen och: angifvelseskriften, ledande derhän, som skulle hr kommerserådet Lundgren sjelf afdagatagit Håkan Nilson, eller i sådan gerning varit delaktig, utan ock under ransakningen åberopat bevisning och framstält anmärk: ningar, hvarigenom han sökt, fastän icke att binda Lundgren till en sådan gerning,dock emot -hohom räcka och göra misstanka derom sannolik, borde han, för de falska tillvitelser, som å lif och ära gått, mista äran och: afstraffas med 12 dygns fängelse vid vatten och bröd och göra Lundgren offentlig afbön,. Högsta domstolens utslag i saken af den 14 Növ: 1834 skärpte straffet ytterligare genom landsflykt. Justitieråden .Temptander och Backman skilde sig deruti från flertalets mening, att de dömde Kull till 28 dygns fängelse vid vatten och bröd. Vid jemförelse af dettå mål med det Mendelsonska finner mån, att begge innefatta angifvelser för brott som gå å-lif; i dem begge har man sökt styrka anklagelsen och härmed framhärdat-så länge ransakhingen fortgick; uti dem begge har man brustiti bevisning. . Härtill kommer ytterligare i det Mendelsonska, att en i allo behörig person lemnat skriftligt intyg, det hån inför domstolen, i anklagarensnär: varo, edeligen styrkt, att: det föregifna brottet ej kan vara -begånget;. och detta oaktadt fortsattes försöken till !bevisning om förseelsen, ehuru hvarken dittills eHer sedermera några bindande skäl elter ens Tiknande omständigheter kunde upptes. Skedde ej: allt detta af hvad lagen kallar ärghet och argt: uppsåt, så. förstå vi sannerligen ej. hvad dessa, ord uttrycka. Under alla dessa förhållanden, huru har flertalet inom rådhusrättens fjerde afdelning kommit till ett slut, så olika ofvanstående utslag af skånska hofrätten och högsta domstolen? Ville någon sakkunnig taga frå-1 gan om hand, skulle troligen mången rättskipare derför stanna i mycken förbindelse. po en Tr Nedanstående uppsats har blifvitosstills sänd med begäran om dess offentliggörande; en begäran; som vi ansett oss böra efterkomma, då de upplysningar, söm i uppsatsen: meddelas) möjligen kunna vara af någon nytta, nåsot som vi naturligtvis: icke kunna vara ttillfälte att bedöma, men hvarom de, hvilka saken rörer, väl icke lära underlåta att göra sig underrättade, Uppsatsen lyder: