Aftonbladet – 3 april 1858, sida 3

Ssikaliska akademien och at taäderna 1 Lunds konsistorium afgifna utlåtanden, önska vi den studerande ungdomen i Länd och öfrige musikintresserade derstädes att få tillegna sig en man af den för hans fosterland hedrande och af utlandet erkända talang som hr Norman. (Insändt.) Försök till en lagtolkning. Det bekanta Mendelsonska målet väckte redan från sin början en ej ringa uppmärksamhet; och skulle hafva . gjort det ännu mera, om ej dess källa och ursprung varit så ovanligt grumliga, . Rådhusrättens utslag har gifvit detsamina en -större betydenHet. ett verkligt rykte: en bedröflig vigt uti våra rättegångsannaler. Vi betvifla icke ett ögonblick, att ej domstolens ledamöter dömt efter sin fulla öfvertygelse, med -oväld och utan menniskofruktan, knappast med tidningsfruktan; men vi kunna ej förklara oss, huru domstolen kommit till det slut af saken hvaruti den nu stannat. Ärdetta så djuptänkt, att vi ej kunna fatta det, eller tvärtom? Tvekan härom, jemte uppriktig önskan att erhålla ledning uti egna domarevärf, har föranledt detta försök att tolka det lagställe, hvarom här är fråga; och detivore önskligt, att män af mera erfarenhet och vidsträcktare juridiska kunskaper ville upptaga ämnet till utredning. För att kunna framställa målet klart och tydligt, anse vi oss böra lemna en öfversigt deraf i sin helhet. Emot ett. äldre, aktningsvärdt fråntimmer inom hufvudstaden . uppträdde en tidning derstädes, med en ahgifvelse om brott, hvilket vår gällande lag bestraffar med lifvets förlust. Denna angifvelse framkastades till en början utan uppgifvet namn; men tillräckligen tydligt, för att ej lemna ett ögonblicks tvifvel om Personen, som åsyftades. Då någonting icke åtgjordes från det anfallna fruntimrets sida, fortsattes tillmälet emot henne med bestämd uppgift om hennes namn, förnamn och.den plats der hon drifver en handel. Verkan häraf blef en stäm: ning för tryckfrihetsbrott. Meningarne äro delade emellan lagtolkare, buru ett sådant mål borde. behandlas. En del förmena, att der en så beskaffad beskyllning icke stöder sig på kända, ovedersägliga händelser eller domstolsutslag, skall någon bevisning uppå angifvelsen. icke tillåtas; andra, att tillfälle ej bör afskäras anklagaren : att. styrka sitt tillmäle. Vid olika fall. torde begge åsigterna häfva skäl för sig, kanske dock oftast den förra; domstolen godkände den senare, och förelade tidningens ansvarige utgifvare, i fall han ville begagna sin bevisningsrätt, att hos allmän åklagare göra angifvelse om det påpekade felsteget. Detta skedde. MI M. angafs för hvad man kallar lifssak. Målet lottades på rådhusrättens fjerde afdelning, och nu började försöken att bevisa. Man samlade vittnen när och fjerran, likt och olikt! De fleste kände ingenting om saken, utom ett för ungefär tjugo år sedan kringsmygande, gement rykte. Några uppgifter grundade sig på misstag om personer, och voro klarligen omöjliga. Under tiden underkastade sig mamsell M. den för ett fruntinimer kränkande och nedslående utvägen att genom läkarebetyg styrka, att hon ej kunnat begå det uppgifna brottet. Detta verkade likväl ingenting på anklagaren. Långt ifrån att härigenom öfvertygas om sitt misstag, eller oriktigheten af sitt tilltag, fört-: satte han sina bemödänden att styrka den påbördade brottsligheten, så länge domstolens tålamod räckte till att afhöra vittnen; som: ingenting visste om saken; och detta räckte ganska länge: Slatligen förklarade angifvaren, att han ej Kunde åstadkomma någon bevisning, medgaf att mamsell.M. var oskyldig till anklagelsen, yrkade ej något ansvar å henne; och -ville,. genom denna sin medgörlighet och eftergifvenhet, ådagalägga, att han till sin anklagelse icke varit ledd af argt uppsåt; hvarom lagen talar, utan af sitt nit för befordrändet af moraliskt rena seder, samt undskylde sig för öfrigt med ett allmänt gängse rykte; eller något dylikt. Sedan han sålunda sökt rentvå sig sjelf, hoppades han naturligtvis, att domstolen, i betraktande af hans försonliga beskedlighet uti elfte timman, ej skulle fara illa med honom, efter lagens bokstaf, Mamsell M:s rättegångsbiträde, jemte allmänna åklagaren, yrkade, i rekonventionsväg; angifvarens bestraffning efter 60 kap. 1 M. B., samt ansvar på hans ombud efter 15 kap. 14 S R. B. — Rådhusrätten frikände till alla delar mamsell M., enär de åberopade vittnesmålen, enligt domstolens eget intyg, icke inneburo någon bevisning emot henne, eller ens innefattade skäl och omständigheter, från hvilka till brottets verklighet eller hennes brottslighet slutas må, Detta. oaktadt :fäldes angifvaren: endast till 150 riksdaler. riksmynts böter, 250 riksdaler i rättegångskostnader, samt offentlig afbön, ehuru han af rätten blifvit förestäld vådan af sn angifvelse, och varnad för följderna deraf, ren ändock fortsatt och sökt densamma i bevis leda. — Emaf domstolens ledamöter yrkade; att angifvaren, på: grund af 60 kap. 1 S M. B. förverkat lifvet, och borde förklaras skyldig genast i häkte träda.n Missgerningsbalkens 60 kap. 1:ai och :2:a utgör det lagrum, som bestämmer, bestraffning för den.angifvelse; Hvaröm nå rekenventionstalan fördes. 1:a sGifver man någorr-an in förrätta, eller konungens befdllningshåfvande, förthen.ssak, -som-:går å lif, eller ära hans, och vill honom thertil binda, men gitter thet ej, och pröfvas, att han thetfolskeliga och uf argt uppsåt. gjort, stånde samma straff, som then angifag bordt undergå, om: han bröts ig varit. 2:a S.Nu häfver hätvihet ej af arghet gjort; böte tjugu daler, eller mera, efter omständigheterna, och afbedje sitt brott offenteliga inför rätten; gälde ock allan skadå. i Anklagelsen mot Mamsell M. gälde ett brott, som vår lag belägger med dödsstraff, såsom förut nämdt är. Härom kan hvarken tvekan ellår tvist uppståx Var anklagelsen framkastad af argt uppsåt, åf arghetn, så borde angifvelsen ovilkorligen beläggas med samma straff. dj Det är allmänt bekant, att vår läg, med uttrycken arghet, argt uppsåt, betecknar uppsåt att skada göra, att bibringa någon ondt; det betecknar Mvilja, ond: ska, Dermed afses icke en arghet (hetsighet) i sinnet, ondskefulla tänkesätt, utan en ondska, en illviljå och ett begär att skada, som, med berådt mod, öfvergår eller ger sig luft :genonmr handling. Lagen skiljer tydligen emellan argt uppsåt och hvad som skett obetänkt, af Kastighet och Tlättsinnighet (M.B. kap. 1, S 1), utan argt och ondt uppsåt (MB. kap: 43,6 3), af Nastigo mode (M. B. kap. 15.8 2), af iobetänksamhet (BR. B. kap. 25, 5). Ofvansagde tydning af orden arghet och argt uppsåt är allmän, redan hos våra äldre språkforskare och :lagtolkare. Hos Drysell, Ordregister öfver. de anmärkningar som vid Svea rikes landslag at.P.: Abrahamsson äro gjorde, m. m. förekommer: Arghet, Vide: Ondsk ; Och derefter finner ten. ordefi:; Ond; ondska, arghet, illvilja upptagna. såsom liktydigd... Nebrmanci sin spruder kn Criminalis, sid. 94,.95, ger härom en tydlig utredning; och af Ihres bekanta Glossarium Sviogothicum visar sig, att. ursprungliga betydelsen af ordet arga är ledere skada (skada göra). Hananför såsom bevis: trenger ella arghar, infestaverit aut lesenjt (fiendtligen angripit eller-skadat). : Ät det nu häraf klart att orden. angt uppsåt, arghet i; vår lag beteckna icke ett ondskefullt sinnelag, (hvilket blefve omöjligt att bevisa), utan ett ondt uppsåt att-skada göra, en illvilja och ondska, som framträder i handling, så återstår att ådagalägga, huruyida anklagelsen emot ml M. skett af ärgt uppsåt, Bf arghet,eller utgjort ett förfluget dåd: Vi hafva i det: förutgående:sett, att! första. ankla