Aftonbladet – 1 april 1858, sida 3

en kött— tt ——— — rr, TJUGOFEMTE KAPITLET. 0, fallna mensklighet! Hvar helst du är — Förnedrad, brottslig. — än du är mig kär, Ty i den usling, som mig fasa ger, Jag dock en like, dock en broder ser. W. Brook. Ehuru många och stora Amen Corners brott voro, försvann all tanke på hämd, all känsla af hat, vid åsynen af hans lidande, der han låg och vred sig på jorden, urståndsatt att kunna tillfoga något vidare ondt — medvetande endast af de plågor som tärde honom. Guds dom hade träffat honom. Hade det ej varit för de kläder han bar, skulle hvarken Georg Chason eller Dick igenkänt honom. Förgäfves skulle vänskapens öga, eller hatets forskande-blick, iden olyckliges uppsvälda och vanstälda ansigte kunnat finna några välbekanta drag. Explosionen hade; i det den beröfvade honom synen, gjort hans ögon alldeles oigenkänneliga och häns uppsvälda, blödande läppar kunde knapt uttala ordet: vatten! vatten De flesta närvarande vände sig bort med vämjelse, några få med medlidande. Vatten! vatten upprepade han. Den känsla af vämjelse och afsky, med hvilken Dick betraktat Kononn, gaf vika för ömkan, vid åsynen af hans plågor; han glömdå den omenskliga behandling hän låtit honöm erfara, de tunga slag, den knappa kost, de ständigt grymma ord hvarmed han mårferat honom. --Hanlånade ett dryckeskärl af en af de närvarande kolonisterna, fylde det med vatten ur en nälbelägen källa och höll det intill sin fallne och vanmäktige fiendes läppar. Tack, mumlade denne, sedan han druckit; tack I Ej nöjd med denna handling af mensklighet, baddade hans fordna offer hans ansigte