Aftonbladet – 1 april 1858, sida 3

färdige mannen, hvilkeh ända in i dödsstunden berömmer sig af sina missgerningar. Vatten! hvästeden döende; gif migivatten! xJag kan icke uthärda ätt bevittna hans plågor! utropade Dick och förde skålen, som han åter fylt, till hans läppar. Amen tömde den till sista. droppen och sjönk derpå tillbaka med stillade plågor. Han bistår mig,, mumlade han med kufvad stämma. Det är vår gemensamma, menskliga natur jag försvärar, sade den unge mannen. Ni är döende. Jag ser endast den lidande medmenniskan, icke brottslingen. Amen Corner,, sade mr Giles, som gick fram till honom; jag kommer ihåg er far mycket väl. Han var en äraus man; alla hans grannar älskade honöm: Då han dog och de buro den gamle till hans sista hvilorum i Crowshalls kyrkogård, följde socknens barn. honom till grafven; jag har sett dem vid sina lekar varsamt vika åt sidan, hellre in att trampa på hans graf. Han dog i frid. Prött af år, gick han med hopp och förtröstän till en annan — en bättre verld. O! kunde han se dig nul Tala icke om honom! Hvem är ni? Låt mig dö.i fridi I frid, upprepade den gamle mannen; med en sådan syndabörda på din själ! — frid, och med de onda gerningarne mot lenne ädle yngling oångrade, oförsonade! I rid, med en likes blod på ditt samvetel... Ju drömmer, karl; det kan icke finnas nå;on frid i en sådan död! ; Amen vände sig åt andra sidan och drog mn klagande, djup suck. Hvem är ni? frågade han med jemrands ton. Jag var en vän till din fader, och skulle ifven varit din, om dina vigar varit mina vägar. Jag heter Giles, (Forts.)