Aftonbladet – 1 april 1858, sida 3

land af sitt fädernegods, på sin höjd sex fot jord till begrafningsplats. Dessa ord yttrades med svårighet och ofta afbrutna af plågor; det var likaso a han funnit en lindring deri,. genom tanken på den bittra sorg förlusten af papperen skulle göra Dick. Alla närvarande, som bevittnat Dicks mersklighet, ryste vid den usle mannens onda önskningar öfver honom. Mr Wood kände sig så upprörd häraf, att han genast gaf befallning om hans afförande till fängelset i Melbourne. Låt föra dit mig! skrek Amen i en trotsig ton; skicka dit mig! . men jag trotsar er att hålla mig fången. Jag är döendep, tillade han; förgiftad som en hund —I Ett konvulsiviskt anfall öfvertygade hans åhörare att han åtminstone för en gång i sin lefnad talat sanning. Det gagnar till intet, sade en ung läkare, som var med, att försöka föra bort honom; inom en timma är han död. Vid åhörandet häraf började Amen klaga, och jemra sig och nedkallade ömsom hämd öfver Bill Spuggins, som öfvergifvit honom, samt förbannade dem som omgåfvo honom. Detta våldsamma utbrott framkallade åter samma brännande törst, och han ropade åter på vatten för att mildra den feber, som förtärde honom. i Till trots för de onda önskningar hans ende åter öfverhopat honom med, ville Dick åter föra den kylande drycken till hans torra läppar, men magistratspersonen hindradesdet. Ej en droppe, sade han, så länge han förblir så förhärdad. Jag brinner, skrek Amen; mitt hjerta är såsom eld. De pligor ni nu lider,, sade mr Wood. äro ljufva, emot dem, som vänta den obot