Aftonbladet – 1 april 1858, sida 3

med sin näsduk, som han blött i det friska vattnet. . Jag önskar jag vore död! jemrade sig Amen; jag önskar jag vore död! Det kan ej finnas några qval hädanefter, som uppgå emot dem jag redan nu: erfar. Gud har visat er barmhertighet, sade Dick, som nu för första gången bröt.sin tystnad. Han har gifvit er fid att ångra er. Tänk på hurudant ert öde skulle blifvit, om ni, utan ett ögonblicks varning hlifvit kallad till räkenskap. ÅÄngrax, tillade han; sök försoning! Guds barmhertighet är oändelig, såsom Hans rättvisa är stor. Vid ljudet af denna röst satte sig Amen Corner upp På marken och: darrade häftigt. Ert namn! säg ert namn). utropade han. Jag kan icke se er, men! denna röst är mig bekant. Dock, jag behöfver ej fråga; det är han som jag hatade, då han var ett barn, han som jag hatar ännu. Och likväl har jag aldrig gifvit er orsak dertill, svarade Dick, utan att såras af hans gränslösa otacksamHet. v Döda mig; fortfor uslingen; hämna er och gör ett slut på dessa förfärliga qval. Jag låter ej bedraga mig af ert skenbara medlidande. Jag vet att ni ler, att ni känner triumf öfver att bevittna mina qval — men jag afskyr och trotsar eri Olycklige man ! sade Georg. Detta är Georg OChasons röst, skrek Amen, han som slog mig som en hund i skogen vid Crowshall. Han också här! Må djefvulen taga er båda, slå er med blindhet såsom mig, och göra er till tiggare, ja, till tiggarel Arfvingen till Crowshall, mumlade han efter . ett ögonhlick; arfvingen, som ej kan bevisa sin rätt; jag har sörjt för den saken. Arfvingen, som aldrig skall ega ett enda tunn