Aftonbladet – 1 april 1858, sida 2

hålla mitt hufvud lika högt för det, — kanske högre, ty jag skulle känna att jag förtjenade mina medmenniskors deltagande likaväl som deras aktning. Nej, men hör mig ... Ja, ja, sir Walter; ni talar som det anstår en sann Herbert, fullaf fin hederskänsla, tacksamhet och alla de der vackra sakerna, och: jag som en okunnig man, med endast sundt förnuft till rättesnöre; således: till jagt efter missdådaren! Orden uppfångades af åtskilliga närvarande, hvilka började blifva otåliga öfver dröjsmålet. Genom allmän öfverenskommelse uppdrogs åt Giles att leda efterforskningarne, emedan hans långa vistande i olika delar af landet gifvit honom mycken erfarenhet i de flesta frågor. I följd af hans anordningar, delades .sällskapet i tre afdelningar; åt hvar och en af dessa anvisade den gamle mannen en viss sträcka land att genomsöka och bestämde en punkt, der de alla åter skulle sammanträffa. Släpp nu lös hundarne, sade han, sedan allt var ordnadt. Signalen blef åtlydd. För någon stund sprungo de kloka djuren fram och åter på platsen der den döde legat och vädrade samt uppgåfvo stundom ett doft tjut. Det är den mördade mannens blod, hviskade Georg Chason till Dick. Deras instinkt låter knapt bedraga sig. Orden voro knapt sagda, förrän en af huvdarne lät höra detta egendomliga, djupa läte, som bevisar att han kommit på spår. Det var Georgs favorithund Lover från Hope Farm; hans kamrat Liss förenade sig snart med honom i förföljandet, hvilket gick tillräckligt långsamt att äfven de, som voro till fots, kunde behålla djuren i sigte. Hvad tror ni? frågade Dick William Giles. Att er gamle fiende Amen Corners rädd