Aftonbladet – 31 mars 1858, sida 3

Professor kk — den lediga handstilens målsman itiom domkapitlet, — åberopar till stöd för sitt votum kongl. stadgan af den 5 Jan: 1707, hvari föreskrifves att amanuensen skall vara notarien tillkjelp med akternas och ärendenas, som från Consistorio afgå, registrering samt afoch renskrifning, — hvilket dock påtagligen endast innefattar en bestämmelse rörande amanuensens åligganden, men icke hans qvalifikation i öfrigt. RR 5 Derefter utropar professorn, förtjust öfver sitt fiffiga påhitt: denna (hans) uppfattning af denne tjenstemans åliggande lärer således icke ännu vara vederlagd!? — Vidare tillägger pro? fessorn, att han af Bruzeliiingifna ansökan och besvärsskrift objektift öfvertygats derom, att Sjögren eger en ledigare handstil? än Bruzelius, hvars handstil, såvidt viafbehandlingarne kunna bedöma, dock i ledighet kan mäta sig med de flestas och är bestämdt vida ledigare än de handstilar, som domkapitlets egna ledamöter ega. Emellertid tyckes det som professorn Ek ändock befarat, att hans motivering icke inför K. M:t skulle befinnas nog dräpande, hvarföre han rörande ej blott obehöfligheten, utan vådan af att anställa en amanuens med juridiska och kamerala kunskaper förklarar sig vara gammalmodig nog att bekänna sig till den åsigt, som i Wallqvists handbok i ecklesiastika befordringsmål blifvit uttalad, nemligen att juridiska kunskaper äro ganska nyttiga när de redliga brukas på sitt rätta ställe, äro likväl helt obehöfliga vid ett konsistorii protokoll, och kunde för en Clerker blifva faiw liga hos en skrifvare som både förer protokollet och uppsätter expeditionen?. — Ur egen fatabur tillägger professorn derefter: Kan detta ännu i dag med skäl sägas i afseende på notarien, så lärer det icke vara mindre tillämpligt på amanuensen.? Den ?gammalmodige? professorn har likvist härvid förbisett, eller icke velat minnas; att domkapitlen ganska ofta nödgas handlägga frågor, vid hvilkas afgörande juridiska kunskaper äro absolut nödvändiga, och att just emedan. sådana saknats, oehnamneligen inom Lunds domkapitel, så hafva ock-utslag derifrån expedierats, vittnande om så grof obekantskap till och med med kyrkolagen, att kapitlet åberopat och tillämpat stadganden, som redan i mansåldrar varit upphäfda) — hvasdan ock domkapitlet nära nog otaliga gånger lidit. den förödmjukelsen att se sina utslag och åtgärder. af öfverrätterna dels ändrade, dels upphäfda ), S Prosten Flensburg och professor Sundberg åberopade sina förut afgifna vota, den senare tilläggande pösigt, att en förklaring vore fullkomligt öfverflödig. (Kongl: Maj:t hade likväl ansett en sådan behöflig och derföre affordrat domkapitlet. en sådan.) Han ansåg också domkapitlet ega full rätt att utan vidare omstäindigheter tillsätta amanuens, Doktor Melin instämde: Af hvad de högörevördige ledamöterna anfört synes påtagligt, att 1 prosten Cedergrens förklaring domkapitlets innersta tanke är uttalad... De ärade ledamöterna sågo ijuristen Bruzelius den för de sjelfrådige klerkerna inowi domkapitlet farlige skrifvaren — hvilken kunde räcka det som är mera värdt än penningar -— eller med andra ord sagdt — post-. verkets hemligheter. Sammanställes åter professor Eks komp. ätrå efter en amanuens, som allenast egåe en ledig handstil med biskop Thomaänders åsigt och oförbehållsamt-uttalade önskan, att få en amanuens som vore mera en tjensteman med juridiska kunskaper än blott en renskrifvare,; så lärer ingen af våra läsare betvifla, att ja biskopens ord: böra. ega gällande kraft hos regeringen som slutligen skulle afgöra frågan. Den 23 sistlidne Februari: föredrogs ärendet af statsrådet Anjou i konseljen, och blefva Bruzelii underd. besvär — afslagna. Följaktligen: — en amanuens, åtminstone vid domkapitlet i Lund — skall allenast ega en ledig handstil — välförståendes i ledamöternas eget tycke. Vitsordad juristskicklighet erfordras ej, är till och med farlig hos en sådan skrifvare. Det är onekligen skada att den på sin tid ryktbare sekter Domnerus redan är död — om hvilken lagman Ullberg intygade; att han med prydlig hand kunde skrifvatolf ark om dagen utan att förmå redogöra för ett enda ord af hela innehållet. ) Afsättningsdorhen mot professor Eberstein, af hofrätten genast upphäfd, är derpå ett färskt, men ingalunda enstaka exempel. ) Bland de färskaste exemplen i detta fall är högsta domstolens utslag i anledning af domkapitlets. åtgärd att förklara prosten Qviding framför kyrkoherden Schönbeck vald till riksdagsman för Lunds UTRIKES.