Aftonbladet – 31 mars 1858, sida 3

I sait Db RTL VCARD Sr böra tillerkännas den senare, på grund af hans väl vitsordade magistergrad, och detta så mycket mera, som S. från den tid då denna absolverades var af professorn personligen känd för ovanligt flärdlösa. och redbara kunskaper, utan ock för sin lika flärdlösa och redbara karakter,. Prosten Flensburg utnämde likaledes mag. Sjögren, emedan ingen förordning innehåller några bestämmelser rörande kompetens till amanuensbefattningenn, ; Professor Sundberg och doktor Melin förenade sig jemväl om Sjögrens utnämnande. Biskop Thomander anförde: Såsom dels domkapitlets ordförande, dels i flera angelägna mål och ärenden utan kapitlets biträde utöfvande biskopsembetet, har jag större infresse än någon af kapitlets öfriga ledamöter deruti, att notariens närmaste man må ega den största möjliga skicklighet och ledighet ej mindre till arkivets ordnande och värd, än ock till bestridande af notariegöromålen vid, ordinariens förfall ). Under vanliga förhållanden och enär fråga är mindre om en renskrifvare än om en tjensteman, lärer ett betydligt vitsord tillkomma ordföranden, så framt han icke förbiser laga former. Jag har på grund häraf icke kunnat i denna sak foga mig efter pluralitetens önskan, utan nämner, ehuru utan verkan, med min röst den ende ibland de sökande, som fulltygat juridiska och kamerala insigter, nemligen mag, Bruzelius: Det har mot honom såsom formfel anmärkts, att han icke bifogat akademiskt vittnesbörd, till hvars företeende jag icke anser sökanden förpligtad, enär han, som redan är i tjenstgöring anstäld och domarebefattning utöfvat, bilsgt bevis öfver sitt förhållande vid de göromål. han i ett rikets ständers utskott för närvarande bestrider. Sedan voteringen utfallit så, att Sjögren till amanuensbeställningen utnämdes, anförde Bruzelius deröfver underd, besvär. Aberopande hvad biskop Thomander och doktor Kahl i frågan anfört, upplyste B. i afseende på prosten Cedergrens åtgärd att förklara bonom inkompetent på grund deraf, att vid hans ansökan intet testimonium academicum skulle vara bilagdt, att sådant verkligen vid ansökningen var. fogadt och innehöll, att han med berömlig flit begagnat den akademiska undervisningen samt iakttagit ett hedrande uppförande. Derjemte anmärkte B., ianledning af den subjektiva öfvertygelse, som prosten llensburg anfört rörande Sjögrens skicklighet, företrädesvis, att sköta tjensten, det objektiva, men icke subjektiva skäl bordt ifrågakomma. ; I den förklaring, som Sjögren afgaf i anledning af Bruzelii und. besvär, åberopas blott ett kongl. bref af den 22 Oktober 1808 ianledning: af anförda besvär öfver en amanuenstillsättning vid Göteborgs domkapitel, hvilka besvär ogillades, emedan nämde syssla beror på konsistorit, förtroenden, Detta prejudikat ville nu mag; Sjögren räkna sig till godo. De af domkapitlets ledamöter, som utnämt Sjögren till amanuens, blefvo emellertid mäkta vreda deröfveratt Bruzelius vågat besvära sig, och i det af K. M:t inforårade und. utlåtande, som desamma afgåfvo, lade de ej hvad Bruzgelius beträftade fingrarne emellan hvarjemte biskopen, som var frånvarande, ej heller blef alldeles lottlös, I nämde utlåtande förekomma så många ypperliga machiavellistiska godbitar, att vi anse oss böra anföra några af dem. Sålunda anförde prosten Cedergren, att äfven om han gifvit akt uppå att Bruzelius verkligen presterat testimonium academicum (prosten C. hade nemligen förklarat B. inkompetent derföre, att ett sådant icke vid dennes ansökan skulle förefunnits), så hade detta ändock för ingen del medfört Bruzelii utnämning till amanuensbefattningen — ty — der voro flera bland de sökande som voro med sådant intyg försedda, men kunde ändock icke alla utnämnas. De af Bruzelius företedda intyg öfver examina för inträde irikets kammaroch räkenskapssamt rättegångsverk göra henom — förmenar prosten — icke Perättigad till amanuensbefattningen, emedan ingen författning finnes som sådant stadgar eller kan stadgas. Denna sats bevisar prosien genom följande. originella j deduktion: Amanuensbefattningen vid domkapitlet, likasom notarietjensten, är och måste vara en förtroendepost). Notarien och amanuensen, då han sköter notarietjensten, har ock betydliga penningesummor, för hvilka domkapitlets ledamöter stå i ansvar. Han kan ock räcka det, som kan vara mera värdt än penningar. Det vore icke godt att vara lelamot i domkapitlet, om der skulle kunna på;vingas domkapitlet en tjensteman, för hvilken det. saknade förtroendea (Af hvad pro: sten anfört vill det nästan. synas som frukade han att Bruzelius skulle räcka de ryktz parvordna konsistoriibockarne,, icke hålla lem nog förborgade, och icke befrämja eller akttaga den obrottsliga tystnad rörande de lomkapitlets tilltag, som förvärfvat :detna embetsmyndighet, sedan lång tid tillbaka, en så sorglig ryktbarhet.) Särskilt apostroferas naturligtvis Bruzelius derföre att han vågat öfverklaga utnämningen. Prosten C. anför nemligen: Det är ock ett underligt tilltag, att vilja påtvinga sig domkapitlet, när den hållna omröstningen gifver tillkänna att pluraliteten af för tillfället adjunserade ledamöter (hvilket icke vill. mycket säga, såvida. de ej, såsom ointresserade i fråsan, icke få anses såsom organer af en allmän opinion, beträffande qvalifikationer, om hvilka ingenting finnes eller kan finnas i meritförteckningen 44), utan äfven pluxaliteten af lomkapitlets ordinarie ledamöter; icke hafva let förtroende för klaganden eller hans lämpighet för den ifrågavarande befattningen, att de skulle önska att se honom anstäld pH ) Häri torde ligga en erinran derom, att domkapitlets n. v. notarie nästan ständigt är af sjukdom hindrad att tillfyllest sköta sin tjenst. ) Prosten Cedergren måtte aldrig hafva: läst 35 s regeringsformen? Han tyckes ställa dessa tjenstes PN RET PST PRINS TE I SRS VINER JRR SET MA