Aftonbladet – 30 mars 1858, sida 3

ska visan, som i musikhandeln försäljes till förmår för den gamle veteranen Johan Lintunen. Tillsam mahs med mil Michal deltog hr Strandberg i Scen: del Miserere ur Verdis Il Trovatore, hyarvid till gick på så sätt, att sopranstämman ensamt utförde: inne på scenen, men tenorstämman och kören uton densamma, hvarigenom det redan förut ganska an strängande tenorpartiet åtminstone icke underlätta des. Emellertid lyckades det hela utmärkt väl, och blefvo mill Michal och hr Strandberg, som båda åter gåfvo sina partier med en snart sagdt sydländsk lif: lighet och verve, så länge applåderade, att en del al stycket måste gifvas omigen. Denna Scena lemna de för öfrigt ett af de mest pikanta och -saillant: prof på effekterna i den nyare italienska operastiler och saknade icke melodiskt behag. Äfven sextetter ur Lucie måste gifvas omigen: den utfördes mec synnerligt -god ensemble af fru Strandberg, mll Röske som här ånyo fick tillfalle att fördelaktigt utmärk: sig, samt hrr Strandberg, Lundberg, Walin och Sand ström. MI Michal föredrog ur Mendelsohns oratorium Elias, arian Hör mig Israeb, för hvars vackra och artistiska utförande sångerskan belönades med stor bifall, och utfördes af m:ll Michal jemte fru Strand berg och mll Fundin äfven trion ur Rossinis Wil helm Tell emellan Mathilda samt Tells maka och son. Dessutom förekom en annan trio, ur första aktens final af operan Lulw. Den liflighet och glade kraft, som man sällan saknar i Kuhlaus musik, åter fanns äfven i denna trio och tycktes liksom påminnt Kongl. teaterns styrelse att genom Lulus uppförande låta oss förnya den bekantskap vi redan på ett så angenämt sätt fått göra med denne kompositör ge nom hans förträffliga musik till Elverhöi. Trions utförande af mll Röske, hrr Lundberg och Walir förtjenar allt beröm. Priwmes Adagio doloroso et rondo brillant, hvari ada: giots milda vemod lifligt erinrar om det som en gång utgjorde grunddraget i kompositörens eget föredrag spelades af hr dAubert med den utmärkta talang som alltid tillskyndar honom det lifligaste erkännande. Ett annat Adagio för violoncell af C. Arnold S:r, hållet i en stor och ren stil, genomfläktadt at en religiös anda, hade i hr Arnold funnit en värdig och flärdlös tolk, och vann äfven hr-Arnold ett särdeles lifligt bifall. De förut bekanta ouverturerna till Leonora af Beethoven, Meeresstille und gläckliche Fahrt af Mendelsohn och den klassiskt enkla till Medea af Cherubini föregingo hvar sin af konsertens trenne afdelningar. Att efter nästan hvarje nummer följde inropning, torde knappast behöfva tilläggas. Konserten, som gafs för utsåldt hus, bevistades af den yngre kongl. familjens medlemmar. Hr Elvers soirå, som i går afton hade lockat en talrik samling af åhörare till De la OCroixs salong, erbjöd flera nummer af stort rhusikaliskt intresse. Sålunda fick man det nöjet höra soiregifvaren spela en särdeles utmärkt violinkonsert af Kreutzer, hvari det vackra och det gedigna förenat sig i ett harmoniskt förbund. :Det goda valet af en sådan komposition förtjenar ett särskilt erkännande utom det, som egnades exekutören: för hans talangfulla utförande deraf. Vidare föredrog hr Elvers några eleganta variationer af Beriot, samt tillsammans med hr Lindholm en duo för piano och violin af Mayseder. Uti alla dessa stycken ådagalade hr Elvers, att ingen föråldring öfvergått den ungdomliga liflighet och den konstnärliga värma, som alltid utgjort intressanta och framstående drag i hans exekution. Hr Lindholm spelade, utom i nämde duo, den fantasis öfver barcarollen ur Kärleksdrycken, hvarom vi för kort tid sedan haft tillfälle tala, och vann hr Lindholm ett ej mindre lifligt bifall nu än.sista gången för den öfverraskande färdighet och säkerhet, hvarmed han utförer den, ) Den förträffliga trion för piano, violin och violoncell af Hummel, utförd på ett särdeles vackert och talangfullt sätt af en icke för. första gången med mycket bifall hörd ung musikälskarinna samt hrr Randel och dArien, intresserade i hög grad såväl för den ädelhet, som utmärkte de melodiska motiverna deri, som för dessas konseqventa genomförande i formelt hänseende. Om man måste beklaga att Beethovens septett icke gafs i sin helhet, så var det dock en. sann konstnjutning att åtminstone delvis få lyssna till denna spirituella, icke blott i sin melodiska klarhet om Mozart erinrande komposition, som med mycken omvårdnad och precision utfördes af hrr Randel, Lindroth, dArien, Möller, Köbel, Heijden och Graför: SPYR SAR SARA EAP z . Hiller utfördes på tyska språket af en annan musikälskarinna, som förr icke offentligen uppträdt, hvari ligger ett skäl mera att icke genom något omdöme träda den iakttaona anohvmiteten för nära