Aftonbladet – 30 mars 1858, sida 3

Till saken, sir,, afbröt Dick otåligt; vi önska höra hvad ni säger er hafva sett. Det ir för sent att ångra sig nu. Nåväl, fortfor skräddaren, som det är knapt med arbete nu förtiden, ty pengar blifva för hvarje dag mer. sällsynta i Melbourne — jag för min del kan ej förstå hvart de taga vägen ...o Till saken, tilljsaken! afbröt embetsmannen. Jag är der nu, svarade skräddaren, men ni måste låta mig förtfara på mitt eget Vis. Då jag, såsom jag nyss sade, icke hade något att göra hemma, lånade jag en bössa af min granne Hutschins, för att gå ut i skogen och jaga. Klen jagt, nu för tiden; det är inte hälften så godt om Opossum som förr; och de som finnas äro så mäkta skygga, att man har svårt att komma inom skotthåll, för si, de kräken ha en märkvärdig instinkt. Haf nu lite tålamod,, sade han, : då han märkte sina åhörares otålighet. Jag hade träffat en dufva eller par och :skjutit på en groo7, men se, det blef bom! William Giles hviskade till Dick att han menade en känguruh. Jag var just på höjden af den der kullenn, fortfor berättaren, då jag hörde ett böss-skott; det ljöd skarpt och tydligt i luften. Jag vet ej hvarföre, men jag kände mig illa till mods och gömde mig bland buskarne. Kanske är jag icke den allra modigaste, men ser ni, mina herrar, jag har hustru och fem barn att: sörja för. Slutligen tog jag mod till mig och kröp fram; och då såg jag — hu! jag skall aldrig glömma dets..n Så säg oss då i himmelens namn, hvem och hvad ni såg! utropade Dick. : Landtmätåren låg utsträckt på ryggen ock Georg: Chason ransakade hans fickor; detta var hvad jag såg; och jag önskar till himler