Aftonbladet – 30 mars 1858, sida 2

d bröstet, och den ljusa blus han bår var äfven Jfläckad deraf. Skottet hade gått igenom hjertat. Arme manl! sade William Giles; jag hade icke väntat detta, Han vände sig till Dick och tillade: Ni ser nu hvarföre han bröt sitt löfte. Ynglingen var alltför uppskakadzatt kunna säga ett ord. Han hade väl förr sett döden på nära håll, men denna syn Apprörde honom på det högsta. Det var synbart att den mördade mannen blifvit plundrad efter döden, ty fickorna i hans kläder voro halft frånslitna. Det var för mig — för min skull. han dog, mumlade han; mitt gamla: olycksöde förföljer mig. Detta är ett af de plågsammaste fall som inträffat alltsedan jag tillträdde min nuvarande befattning, sade mt Wood; men lagen gör ingen skilnad tillv personen — min pligt måste uppfyllas. Chason, tillade han, jag har att ställa några frågor till er, i kraft af min embetspligt, Var varsam i edra svar — ty jag varnar er, att hvarje anledning ni genom dem lemnar skall begagnas emot er. Emot mig? upprepade Georg med den ytterligaste Bäpnad. Ja, så är det. Var god framställ dem, sir, fortfor den förre i enyton af sårad stolthet. Jag skulle trott att mitt hederliga namn, mitt anseende skulle stält mig öfver misstankar, att — men det är detsamma. Rättvisan gör, såsom ni sjelf säger, ingen skilnad till personen. Var god fortfar. Dick gick fram till den talande och tryckte lugnt hans hand, j Jag tackar er, sir Walter, mumlade han; pjag är glad att icke ni äfven misstänker mig. Lika gerna skulle jag kunna misstänka mig sjelf. fa .Huru tillbragte ni gårdagen? frågade ma: Sistratspersonen.