Aftonbladet – 29 mars 1858, sida 3

jag känner icke mer någon fruktan. Dessa trogna beskyddare äro snabbare i sina rörelser än hatets hand och blick. Vilddjur! Skulle du vilja reta dem emot din egen make? Är det så du bevisar din pligt och din tillgifvenhet, hycklerska? Jag skall se dem anfalla dig, svarade qvinnan med. förtviflans lugn, med lika litet samvetsqval, som om du vore en tiger, eller något annat grymt djur, ifall du vågar röra ett epda hår på hans hufvud, som sofver i detta rum. Det är Dick. aDet är han. Lögnerska sade bofven; du svor att du. icke sett honom sedan -du lemnade England, och lik en dåre trodde jag dig. Det sätt hvarpå han hväste fram orden ger nom sina sammanbitna tänder visade böjden af hans hat emot den yngling han behandlat så grymt. Då jag sade så, fortfor hans hustru, talade jag sanning; detta är andra natten -han sofver under vårt tak. Men jag kom icke för att tala om honom, jag kom för att varna dig — för att gifva dig medel att undfly den förföljelse, som snart skall taga sin början. Kolonisterna hafva blifvit uppmärksamma på att fogelfrie finnas i trakten. Inom några dagar skola de samlas och jaga er som rofdjur. De må se till, huru de skola finna oss försto, sade henneg man, Med sådana ledsagare skall det svårligen slå fel, svarade Martha; i det hon pekade på hundarne, hvilka med ögonen fästade på Amen lågo nedhukade vid hennes fötter, färdiga att springa på honom vid minsta tecken. Mördaren ryste, då hans ögon mötte deras. Han kände deras förskräckliga instinkt, och minnet af det brott han så nyss begått framstod åter hotande för honom.