Aftonbladet – 29 mars 1858, sida 3

grottans bergvägg och draga upp en butelj derur, som han satte till munnen. Vi behöfva icke säga våra läsare, att han endast låtsade dricka, ty det var giftet. Den bofven! mumlade Amen; och köpt det för mina pengar till på köpet! Nu är rätta stunden. Han lyfte upp sig på armbågen, tog säkert sigte och tryckte af. Det var en lycka för Spuggins att bössan klickade. Han hörde ljudet deraf och var i samma ögonblick öfver mördaren. Hå, hvad står på? Kom och hjelp mig, Bill! ropade Amen i det han låtsade att hastigt hafva blifvit uppväckt ur sin sömn. Ja, jag skall hjelpa er, jag, svarade kamraten. . I detsamma sprang han på honom och en våldsam strid började. Båda voro kraftfulla män, och båda kände att det gälde lifvet. Amens. krafter började slutligen gifva vika; hans fiende märkte det, och med en våldsam ansträngning lyckades han kaeta honom i elden, Eldbränderna slungades omkring åt alla håll. Amen var uppe igen i ögonblicket; han tumlade döfvad emotbergväggen. Billsprang fram och ämnade ånyo börja striden, men just då han kommit honom så nära, föll ett kruthorn, som den förre bar i sitt bälte, på marken och en explosion inträffade. ,Båda förlorade sansningen. Spuggins var den förste som återfick sitt medvetande. Han stirrade vildt omkring sig. Jag tror biskopen har fått nog, sade han, De kringspridda eldbränderna gåfvo honom illräckligt Jjus att se sin antagonist, som nade fallit nära intill der explosionen egt rum. Hans ansigte var svart och uppsväldt. Mån tro han är död? tänkte han. Han sparkade till honom med foten. Den