Aftonbladet – 27 mars 1858, sida 2

äfven sjelf i första stycket af tisdagsartikeln antydt möjligheten af förändring till annan röstberäkningsgrund, ännu emellanåt vidhåller, att lagens mening alltid ) med det omedelbara valsättet förbinder skatteröstberäkningen, då lagen likväl uttryckligen gör förbehåll för städer, der annan beräkningsgrund på föreskrifvet sätt antages. Vi förmoda, att de städers invånare, som redan röstat omedelbart: och efter skatteberäkningsgrunden, och som ofta klagat öfver orättvisan af detta valsätt, hvilket lagt allt för stor makt i några få penningmagnaters: händer, icke skola försumma tillfället att söka få en rättvisare röstberäkningsgrund antagen, utan. att låta afskräcka sig af Svenska Tidningens upprepade uppgifter om denständiga förbindelsen emellan. omedelbart. valsätt och röstberäkning efter skatt till staden. Sedan Svenska Tidningen sålunda befinnes alltjemt undvika ett med grundlagens ordalydelse öfverensstämmande tolkningssätt, så må man ej förundra sig, om hon söker på hvarjehanda besynnerliga vägar komma fram till ett klyftigt uttänkt dilemma, som hon afskräckande framhåller för de enfaldiga itrone. En bland dessa vägar öppnas med en fråga: Är det verkligen Aftonbladets mening. med ordandet om Stockholms blifvande:representation efter det i hufvudstaden öfliga valsättet, att detta således skall utöfvas med elektorer, och dessa valda ur klasser? och mås let, hvartill. Svenska Tidningen på denna väg kommer, är följande: Men om det (Aftonbladet) icke detta vill — och vi säga icke ännu att det vill det — om det önskar det omedelbara valsättet, si finnes ju, enligt nu gällande grundlag och så länge icke de valberättigade förena sig om ändring i valsättet, ingen annnn röstgrund, än skatt til staden. Hvad nu först angår sjelfva utgångspunkten, eller frågan om Aftonbladet önskar riksdagsmannaval genom elektorer utsedda af klasserna, så tyckes den varaaf Svenska Tidningen ganska illa vald, då vi redan i vår första artikel i ämnet uttryckligen förklarade oss. anse det vara en omöjlighet, att valen i Stockholm och de städer, der likartadt valsätt egt rum, kunna ske efter det förut öfliga valsätteto och att ,ett förändradt ochnytt valsätt måste uppgöras och fastställas,, hvarjemte vi likaledes uttryckligen uttalade oss för bibehållandet af. den del af det gamla valsättet, hvilken innefattas: i de primära valberättigades personliga rösträtt, enligt hvilket allt det således var tydligt, att vi för förändringen i det öfliga valsättet måste afse just den del af detsamma, som omfattade elektorsval och elektorernas röstning till riksdagsmän. Att man från en oriktig utgångspunkt kommer in på oriktig väg, är alldeles icke. besynnerligt, och den väg Svenska Tidningen vandrat för att komma till sitt ofvan anförda afskräckande dilemma betecknas af sådana milstolpar som orden: att Aftonbladet skulle tveka att uttala sig för det omedelbara valsättet blott emedan Svenska Tidningen gjort det, och för att undgå förena sig med något så förhatligt, som Svenska Tidningen, skulle Aftonbladet således hellre vilja bibehålla klasser och elektorer, — tankar, som upprunnit hos Svenska Tidningen sjelf och som utan att hafva något slags anledning i hvad Aftonbladet i saken yttrat, tyckas för Svenska Tidningens räkning sanna ordspråket: deraf hjertat är fullt, derom talar munnen. Det mål, hvartill Svenska Tidnimgen från en sådan utgångspunkt och på erkdan väg kommit, nemligen dilemmat mellan medelbara val och röstgrund efter skatt till staden, så länge icke de valberättigade förena sig om ändring i valsättet, måste till sitt värde motsvara de medel, genom hvilka Svenska Tidningen kommit till detsamma, och vi skola här försöka visa detta. För Stockholm finnes för närvarande ingen gällande valordning för riksdagsmännaval till borgareståndet, emedan den ordning, som hittills varit gällande, förfallit. genom den nya förändringen i 14 g R. O. Här måste således en ny valordning öfverenskommas och fastställas, och vid denna öfverenskommelses uppgörande äro de valberättigade alldeles oförhindrade att antaga hvad de behaga, enär de enligt grundlagens ord få derom fatta beslut inom de särskilta klasserna, der den personliga rösträtten har varit tillämpad och äfven nu måste tillämpas. Endast dessa klassers beslut -och konungens fastställelse hafva något bestämmande inflytande på det valsätt, som kommer att tillämpas, och såväl medelbara val som skatteberäkningsgrund kunna endast genom de valberättigades egna öfverenskommelser och konungens beslut komma att blifva några fogelskrämmor. De behöfva således alldeles icke för närvarande ifrågasättas; de kunna och böra betraktas såsom icke befintliga, och hela Svehska Tidningens dilemma upplöser sig således till ett blott tankefoster af tidningsredaktionen, hvilket vi hoppas icke skall afskräcka någon att antaga det på en gång rättvisaste, och således klokaste, samt beqvämaste och lättast kontroMerade valsättet med omedelbara val efter personlighetsprincipen: ) Vi kursivera vissa ord för bättre minnes skull. — Otack är verldens lön! Hvarje dag bekräftar tyvärr denna gamla sats. Äfven vår publicistiske trätobroder inom Stockholmspressen får esomoftast erfara sanningen deraf. Senast i går hade han anledning beklaga; att hans råd till. den norska pressen, att icke alltför mycket lita på sannfärdigheten af Aftanhkladets framställningar anogfaonda cevansdlea