Aftonbladet – 27 mars 1858, sida 2

— Angående grundlagens Ne lydelse i 14 S R. O., som handlar om riksdagsmannavalen för städerna, har nu Svenska Tidningen gjort åtskilliga medgifvanden åt Aftonbladets mening, för hvilka vi hålla henne räkning. Bland annat har hon sistlidne tisdag erkänt, att ingenting finnes bestämdt stadgadt om tillämpning af skatteberäkningsgrunden för beslut om ändring af valsättet i de städer, der valen, såsom här i Stöckholm, varit medelbara. Detta erkännande innefattar visserligen icke mycket, då hon såsom motsats mot beslut efter skatteberäkningsgrunden uppställer beslut genom elektorer, nemligen på det sätt att hon frågar, om det är Aftonbladets mening, att ändringen i valsättet skall ske genom beslut af ur klasserna valda elektorer, hvarjemte hon antager att magistraten möjligen afser ett sådant sätt för lösningen. Men: vi hoppas, att Svenska Tidningen vid närmare eftersinnande skall finna grundlagen hänvisa till andra, klokare och bättre utvägar än både skatteberäkningsgrund och elektorsbeslut, Den säger ju, att öfverenskommelse om ändring i valsättet kan fattas så väl af en eller flera klasser af de valberättigade i en stad, som af någon stads valberättigade innevånare. Hvad är väl då naturligare, än att fråga om förändring af-valsättet i städer med klassfördelning mellan de väljande framställes till öfverläggning och öfverenskommelse, enligt den hittills öfliga personlighetsprincipen, inom de särskilta klasserna? Detta måtte väl också vara grundlagens syfte, eftersom den gifver rättighet åt till och med blott en klass mening att söka göra sig gällande hos konungen, hvilket väl svårligen skulle kunna ske, om elektorer från alla. klasser skulle vara tolkar af den enskilta klassens åsigter. Att elektorerna skulle hafva annat åliggande eller annan rätt än att välja, är väl så orimligt, att magistraten lärer finna sig föga smickrad af antagandet, att den möjligen kunde afse något sådant. För vår egen del hafva vi aldrig på minsta sätt antydt, att hos oss uppstått någon tanke på möjligheten, att en eller flera klassers beslut skulle fattas af elektorer från äfven andra klasser, utan eger Svenska Tidningen att tillräkna sig sjelf hela äran af denna genialiska ide. Märkvärdigt är det, att Svenska Tidningen, sedan hon medgifvit, att skatteberäkningsgru den icke är föressrifven för städer der valen varit medelbara, och Svenska Tidningen