Aftonbladet – 26 mars 1858, sida 3

ER HAI ICIL IURUle OCH SOIVO I CIOIHIRAT al idyllisk tillförsigt, att 50 (endast lumpna femtio,, säger Monitören) af de förnämsta ledarne här blifvit arresterade, att tillstymmelser till resning samtidigt egt rum äfven annorstädes i provinserna, och att häktningar företagits i 40 departementer, hvilket meå andra ord vill säga, att Felix Pyat dock verkligen eger något för sig, då han i sitt ofvannämda nyaste arbete yttrar: ,Oaktadt edra kinesiska murar, edra tullinier, edra säkerhetskordonger, bana vi oss likväl väg, intränga vi i hvarje hydda, komma i händerna, under ögonen, in i hjertat på arbetarne och bröderna. och folket läser oss trots allt; från Bordeaux till Lille, från Angers till Lyon utbreda sig la Mariannes, proviantkamrar, minor. och hemliga vägar och dessa löptrådar af krut. dem den minsta gnista kan antända! När allt ännu är sådant, efter så många års ansträngningar att rensa landet, att skilja ogräset från hvetet, att stadga systemet och ingifva massan tro till det bestående, skull man icke, för hvarje gång vederbörande härstädes synas vilja taga äfven andra folk under sin uppfostran, kunna citera ungefär hvad Vitalis låter Egyptens trollkarlar svara kung Pharao, då han fordrar af dem ett nytt underverk till eftergörande af vissa smådjur, som Moses förut trollat på honom? Rörande händelsen i Chalons och de samtidiga symptomerna på så många andra ställen inom landet har offentligt intet synnerligt transpirerat utöfver hvad Monitören meddelat och hvilket dock, redan det, slog ned som en bomb i ett ögonblick, då visserligen någon tid förut hviskats om häktningar och fördubblade säkerhetsmått från polismaktens sida, men ingen för öfrigt tycktes ana, att något utomordentligare vore på färde. Hvad man på enskilt väg om allt detta känner inskränker sig visserligen äfven till icke stort, — måhända erhåller ni vissa detaljer genom Indep. Belge, hvilka här åtminstone ej komma till den större allmänhetens lofliga kunskap, enär af detta blad i den sista tiden knappast hvartannat nummer här blir utdeladt från posten eller någon högre stående säkerhetsbyrå, men intrycket af alltsammans är och blir, att såframt ej vederbörande i god tid fått hum om saken och genom en och annan razzia bland misstänkta och af gammalt komprometterade afskurit trådarne och bragt anläggningen i oordning, hade man förmodligen haft en allmän resning i Frankrike, på en gång företagen omkring den 4 eller 5 dennes på hundra punkter och, om ej med chance att lyckas, dock med tillräcklig utsigt till att sprida förskräckelse bland alla stillfärdiga medborgare och äfven till att åstadkomma ett eller annat aflägsnare böljesvall. En rätt pikant omständighet, hvilken Monitören sjelf råkat i hastigheten yppa uti sin korta notis om det vilda försöket i Chalons, är att då insurgenterna hade begifvit sig till jernvägsgården och der satt i omlopp ryktet om att republiken vore proklamerad i Paris, ansågo garnisonens officerare sig icke böra vidtaga åtgärder mot dessa orostiftare förr än de först i underprefekturens byråer skaffat sig underrättelse om huruvida -detta rykte verkligen vöre sant eller ej. Denna lofl ga försigtighet, hvilken onekligen innebär någonting karakteristiskt för hela ställningen, har icke undgått att härstädes blifva man och man emellan vederbörligen kommenterad. Telegrafen, hvars talsnabbhet gör det för hvarje korrespondent nu för tiden omöjligt att uppvakta . med några kuranta nyheter, har naturligtvis vid detta brefs framkomst för längesedan meddelat er slutet på den tragedi, i hvilken Orsini och Pieri spelade hufvudrolerna. Jag kallar det med afsigt tragedi, emedan hela saken här verkligen efterhand hade erhållit för den allmänna känslan — denna, hvilken ofta dömer annorlunda än assisdomstolar och den högsta jordiska rättvisan, — karakteren af ett slags tragisk katastrof, ochi sjelfva verket, huru mycket man än från den eller den synpunkten har måst allmänt fördöma dådet af den 14 Januari. liksom hvarje dylikt, skulle det måhända ej varit rätt rådligt att gå djupare in i deras sensationer för ögonblicket, hvilka bevistade exekutionen och sågo Orsini med fanatismens resignation, om jag så får uttrycka mig, lugnt bestiga schavotten och derefter med ett entusiastiskt Lefve Italien, lefve Frankrike! kasta den svarta slöjan ifrån sig utibland folkhopen. Mängdens förmodan att, oaktadt alla rykten om benådningar, kassation m. m. d., ista akten af stycket kunde komma mycket pförmodadt, hade denna gång verkligen viat sig riktig, hvad jag knappast trodde då : ag härom sist skref till er, och man hade ) förgäfves varit på sin vakt. Också voro edan från midnatten, då man erfor, att de första arrangementerna till exekutionen vidogos, alla gator, stötande till fängelset, öfverfylda af folk, och från tidigt på morgoen var hela qvarteret formligen spärradt. Jag har ofvanför i förbigående nämt, att ippsigten öfver främmande tidningar blifvit i le sista veckorna så skärpt, att t. ex. Indevendance : Belge numera den ena dagen efer den andra blir sonika borta för oss; detta vände visserligen äfven förut någon gång. nen numera hör det rentaf till dagens ordling, och de tvenne senaste numren hafva ålunda bland flera totalt gått vår näsa förbi. Märkvärdigt nog inträffar detta nu för tiden cke så sällan äfven med le Nord, och det är cke utan vissa blandade känslor man i denna len ryska regeringens belgiska organ för några lagar sedan läser en avis härom till publiken. leri tidningen beklagar att ställningen skali Frankrike Vara sådan, att ett blad, som elest uppriktigt sympatiserar med Frankrike ch i allt söker att visa detta, dock på grund f den sjelf-tändighet, hvilken det (le Nord!) j kan afsäga sig såsom sin Jepiekea rätighet, skall vara underkastadt on dylik godycklig behandling från de franska auktorieternas sida, . Märk, det är ett ryskt blad, om i dessa rörande ordalag uttalar denna eklagelse öfver förhållandena i frihetens anmla: land 3 Ne fa INR. gå NN ULCTUP I och bA UD