Aftonbladet – 26 mars 1858, sida 3

bög Se AE. ställa till ens disposition, för att öfverraska, för att förekomma, för att straffa uppenbara förbrytelser af poktisk art; man vill under alla omständigheter vänta för att se resultatet af de rättsåtgärder, som för närvarande redan äro i England vidtagna mot vissa mer och mindre komprometterade personer, processen mot Bernard, aktionen mot Fil. Pyats famösa manifest (om det verkligen är en aktion) o. s. v. Med hvad England sålunda gör och vidtager är man fullt nöjd; det är detta man öppet och utan arriere-pensee låtit ministeriet Derby förstå, och det är på denna fördklaring ministeriet Derby högtidligt och med den omisstydligaste välvilja svarat, att intet skall från dess sida försummas för att, så vidt det med landets lagar och samkällsskiek låter sig f.renas, uppfylla allan rättfärdighet mot sin höga allierade. Ni skall möjligen finna, att detta eftertal, sådant det numera göres härifrån med mer eller mindre diplomatisk talang i framställningen, lider af vissa skröpligheter dans le fond. Det är dock icke mer än några veckor sedan samma Constitutionnel, hvilken nu förer denna talan, genom sina förnämsta och dristigaste interlokutörer predikade något helt annat. Efter Palmerstons fall hade denna tidning ingen mera påträngande inspiration, än den stt försäkra allmänheten, attl denna den engelska ministerens dåeconfiture på intet vis involverade öfver konspirationsbillens fall; på intet vis! Den kommer naturligtvis, att gå sin gilla gång, den skulle j naturligtvis, i hvad fall som helst upptagas af den nya ministåren, o. s. v. Då var det detta ljud i skällan. För öfrigt ligger här en fråga så ofantligt nära tillhands, den de nyaste stjerntydare synas skola ha någon svårighet att besvara: om det ej från början varit härstädes meningen att fordra af England uågot mer, än hvad redan detta lands lagar, sådana de äro, innebära af garanti och gällande kratt i här sväfvande fråga, om icke i ett visst ögonblick ett påtryck härifrån, och ett temligen allvarsamt, verkligen låtit sig känna i riktningen af speciella anspråk på extraordinära åtgärder, huru förklara hela tillkomsten af denna conspiracy-bill — ett förslag af den våda och slippighet, att det ej gerna låter sig antagas, att en så klok och fin man, som lord Palmerston, skulle blott för roskull proberat det? Åter, är det icke så att lord Palmerston alldeles på egen hand, och framför allt för honom sjelf mindre väl beräknadt, påhittat denna bill, att man i England alldeles obefogadt förutsatt en hop anspråk härifrån, hvilka aldrig existerat, är det icke så, utan så, att man härstädes verkligen ett ögonblick fordrat något, som man för det goda förståndets skull icke längre insisterar på, medan — så vidt menskliga ögon kunna skönja — England för sin del ännu ej gått ett steg längre, än det i hvad fall som helst skulle gått, då — hvarföre tala om ömsesidiga öfverenskommelser och tillmötesgåenden och icke så gerna kalla saken vid sitt rätta namn? Jag tillät mig i mitt senaste förutsäga, att — efter mitt sätt att döma — saken ej gerna kunde sluta på annat sätt än genom en peftergift från fransk sida; jag trodde dock knappast att denna eftergift skulle blifva af en så pass skärande och nästan förbluffande art; men detta är lika mycket! Man har måhända icke rätt att häri se annat än ett nytt bevis på den nuvarande franske herrkarens moderation, klokhet och kärlek till freden, och såframt allt härmed är slut, må man hålla honom räkning derför. Hvad följderna af en dylik bjert eftergifvenhet än må kunna blifva med hänsyn till. en opinion härstädes, den man nyss förberedt till ett majora canere,, är det antagligt, att Frankrikes kejsare bör kunna, med den ställning till sitt land och folk han intagit, med långt mera chance bära dessa än någotsomhelst engelskt kabinett följderna af ett trots mot den allmänna meningen der i landet. När tvenne kämpar satt till den grad hbårdt mot hårdt och man ej vill gå till ytterligheter, måste en gifva vika. Att det här är Frankrike som gjort det och gjort det med ett ofantligt steg tillbaka, hvarföre icke säga det, sedan det i alla fall ej kan döljas? Del) riktiga napoleonisterna af gammalt skrot och korn skola måhända säga; Detta hade ej den Gråa surtuten gjort! Sant, men han hade dock icke just skäl att rosa slutet af den leken. Jag skall icke uttala någon mening om huruvida detta återtåg tillika får anses innebära, att den franska regeringen i allmänhet och en gång för alla skulle afstått från att utsträcka sin ordnande energi äfven till andra länders inre förhållanden och från dessa anspråk på erkännandet öfverallt af vissa s. k. allmänna styrelseprinciper, hvilka måhända för någon härstädes ställa sig -som axiomer, .men annorstädes betraktas såsom fallande under diskussionens område. För den, som älskar att göra en dylik slutsats, fattas — det är sant — icke vissa anledningar af färskt datum. Eh officiös tidning härstädes har sålunda hastat att dementera Times ondskapsfulla uppgifter om åtgärder, som franske ministern i Wien skulle nyligen föranledt mot den österrikiska pressen, alltför litet återhållsam i sina omdömen om de franska förhållandena. Ett mar-Å: kant prof af moderation och försigtig hållning till utlandet föreligger likaledes uti den i dessa dagar utkomna broschyren Napolgon III et TAngleterre, hvilken allmänt anses författad under höga auspicier, ochi hvilken asylrätten ej blott, med endast en liten teoretisk inskränkning, hvilken i sjelfva verket betydligt undflyr den praktiska tillämpningen, erkännes för Englands räkning, utan vindiceras för Frankrike sjelft såsom en urgammal grundsats, och i hvilken det med afseende på de inträdda obehagligheterna med det stora britiska riket, uppställer den distinktion, att det varit — den offentliga meningen i Frankrike, hvilken måhända ett ögonblick ansett Englands lagar otillräckliga ot 4 gi) bn PRA fn Py NA bn PR Jr Br RRD BR An AR ÄR ERE Oh och fordrat något mer för tryggande af kejsartronen, hvaremot kejsarens regering själf aldrig gått längre än att för det angelska ka. Ir