Aftonbladet – 26 mars 1858, sida 2

derigenom att en dyrbar tid, som, medan det politiska lugnet ännu råder, med fördel kunde begagnas för vigtiga reformer, förspilles på fruktlös partikamp; må de besinna huru bräckligt och eländigt stöd de ega uti junkerkotteriet, för den händelse att andra konjunkturer inträda, och må de lyssna till de varnande röster, som mot den besinningslösa reaktionen höjas från de konservativa i Europas sant konstitutionella länder. essens De norska tidningarne sysselsätta sig fortfarande med ryktena omen förestående ministörförändring i Norge. Sålunda finna vi i ett af de i går hitkomna numren af Morgenbladet en artikel, hvari tidningen söker göra sig reda för hvad som kan vara. af dessa rykten grundadt eller icke, hvarefter den uttalar sin mening om betydelsen af det, som af ryktet förkunnas såsom förestående. Denna artikel visar nogsamt. hvilka: farhågor den nya kraftfullan regimen väcker äfven i brödrariket, men vittnar också, i likhet med den uppsats ur Kristianiaposten, som vi nyligen återgifvit, om den bestämdhet. hvarmed norska pressen tyckes vara sinnad att uppträda emot ett system, som kunde vilja göra godtycke och reaktion till sina ledande principer. — Efter några inledningsord yttrar sålunda Morgenbladet: Det omtalas såsom sannolikt, att dessa förindringar skola ske strax efter kronprinsenregentens afresa härifrån, sedan det urtima storthinget blifvit upplöst. Denna tidpunkt är likväl icke naturligt vald, medan partimeningarne inom storthinget skulle hafva kunnat göra sig gällande, att uppresa eller fälla ett kabinett, och att bringa de rätta män af majoriteten till väldet. Oppositionens starrblindhet håller ministrarne borta från stridsplatsen. och den indirekta påtryckningen från densamma, medan ministfarne stå så godt som utom skottvidd, skall under den korta session som förestår, naturligtvis i hvilken händelse som helst, icke blifva större än förut. Vi kunna ieke vänta ett skådespel likt det som nyligen uppfördes i engelska parlamentet, der ministrarne och representationens män stodo på scenen i nationens åsyn; det är således Ingenting som hindrar att hvad som hos oss kommer att ske mest kan likna ett franskt intrigstycke, och det värsta är, att ridån kommer att våra nere under hela föreställningen, medan hela allmänheten med spänd väntan afvaktar upplösningen. Den Fredrikshällska upplagan af det rykte, som sysselsätter allmänheten, är nu bland de minst pålitliga. Icke heller hafva vi sjelfva någon annan och säkrare lista på de nya statsrådskandidaterna att meddela. Det är likväl all anledning att man icke synnerligen tänkt på hvilka som skulle aflösa de gamla statsråderna eller tillsport någon om hans beredvillighet att taga säte i det nya rådet. Deremot är ryktet, att det skulle vara en afgjor: sak att vid lämpligt tillfälle aflägsna största delen af de nuvarande statsråderna, så allmänt och fortfarande, samt bekräftadt från så många håll, der man har tillfälle att öfvertyga sig om det är grundadt eller icke, att man icke kan annat än sätta tro till att ett sådant förfogande ofta är bragt på tal, ja till och med på väg att mogna till beslut. Vidare äro ryktena sammanstämmande i en punkt, så vidt vi kunnat erfara. Förkastelseförrättningen skall utföras mot alla statsrådets medlemmar med undantag af hrr Petersen och Bretteville. Dessa undantag beteckna tillräckligt karakteren af den åtgärd, som man tänkt vidtaga: Att aflägsna Lange och Hagerup, de ledamöter af rådet som äro mest villiga att lyssna till folkets önskningar, och som utgått ur folkrepresentationen, samt besätta deras platser med män af den gamla stockkonservativa skolan, skulle vara en åtgärd, som visserligen måste i högsta grad beklagas, men hvars mening man åtminstone kunde förstå. Att aflägsna de medlemmar af rådet, som förnämligast uppehålla det sega motståndssystemet emot storthingets och folkets anspråk, samt ersätta dem med män, hvilka stå på samma ståndpunkt som Lange och Hagerup, eller ännu närmare den allmänna opinionen i landet, skulle likaledes vara begripligt och tidsenligt. Men om afsigten är att aflägsna alla med undantag af Petersen och Bretteville, så kan icke meningen vara att bilda ett kabinett med den gamla byråkratiska karakteren, ty man har svårligen bättre och dugligare representanter för detta element, än de män, som nu sitta i statsrådet Ännu mindre kan det vara meningen att ersätta de afgående med män af liberala tendenser, ty då vore det intet skäl att aflägsna Lange och Hagerup, samt låta Petersen och Bretteville blifva qvar. Har man för afsigt att blanda rådet med några af ena partiet och några af det andra, så blifver statsrådsombytet en åtgärd, som icke kan bedömas från någon politisk synpunkt. Det förtjenar då att stranda och skall också sannolikt stranda derpå, att man icke kan förmå män med anseende, bestämd öfvertygelse och förmåga att bedöma ställningen att inträda i ett sådant kabinett. Bevekelsegrunden till att företaga en ombildning af statsrådet, på så sätt att de med Petersen och Bretteville olikartade elementer aflägsnas, kan icke ligga i någon önskan att Åk 200 Myt Mat 0 ARENA. le Sån NAN