Pariserpressens Historia. Af ORV.-ODD.C) . Paris. Mars-1858. Det är en sanning, att så lamt och slappt den franska: publicismen drog sig fram för lagen och stunden under de första åren af restaurationen, medan ingen ännu rätt visste hvad kurs den nya, bourbonska regimen ämnade styra, . medan Ludvig. deno18:desjolf roade sig med att i det lilla muntratiorisblådåt Näin jaune skrifva allehånda kungliga skämtsamheter och enorma ankor (det lär vara upplyst, att det är denna kunglige publi som först uppfumiit: den berömda Hafsormen och Suggan med de åtta katttassarneb), medan en. viss pafriarkalisi för en kort tid ännu vaggade nationen i arkadiska drömmar, lika energiskt, oförfäradt, rörligt och spänstigt blef hela dess väsen i den senare delen af denna period. Aldrig måhända hafva på en gång så många lysande talanger, djerfva tänkare, varma fosterlandsvänner fört i pressen en polemik rörande dagens frågor, en diskussion rörande framtidens. Det var första gången man tycktes hafva fullkomligt kommit åter till sig sjelf -eftertrenne decenniers mellanrum, det var Frankrikes medvetande, somåter vaknade och gjorde sig sjelft den reflexionen, huru mycket man blindt och tanklöst Jåtit-förspillas af den stora revolutionens goda, och huru det vore på tid att man dock för sin egen ära och för tillvaratagande af Frankrikes: politiska rol i hela den europeiska utvecklingen sökte göra det försummade godt igen. Vi hafva redan ofvanför nämt en mängd . illustra namn, hvilka under 1820-talet -plötsligen uppträdde, det ena efter det andra; inom den franska tidningsyerlden; vi skulle kunna dertill lägga ännu många flera, såsom t.ex. Ar. mand Marrast, hvilken först jemte bröderna Fabre dykte upp som republikansk filosof i lå Tribune des: departements, Alla dessa nya kämpar på den sig-alltmera organiserande och konsoliderande -venstra: sidan utvecklade () Se Aftonbladet n;ris 61, 62 och 64.