Aftonbladet – 24 mars 1858, sida 2

Är det din mening att befalla mig? Det är för din egen skull jag varnar dig. Om hundarne få höra ett skrik, ett enda ord af mig, slita de sönder dig. Gå, Amen, gå; jag är snart icke längre i stånd att hejda deras raseri. Sänk varligt din bössa; vid en våldsam rörelse springa de på dig. Den mordlystne bofven sänkte långsamt sitt vapen, som han under det korta samtalet hållit öfver hufvudet. De präktiga djurens djupa, hotande morrning var en kraftigare varning än Marthas ord, att faran ej var att skämta med. Medan han tog korgeu och de öfriga saker hon fört med sig, sökte Martha genom smekningar och vänliga ord förmå sina fyrbenta beskyddare att hålla sig stilla. Hvarje qvinnas hjerta är en myster. Hon hade: aldrig älskat honom, och nu var han ett föremål för hennes afsky och fasa — men han var dock den man hon svurit trohet, och hon ryste för att vara ett vittne till hans död. Gå I upprepade hon. Jag går, svarade Amen, men tro icke att jag glömmer det knep du gjort mig. Duanser dig mäkta god och gudfruktig, men så gudfruktig och god du är, ville du jaga mig som ett vildt djur med de der helveteshundarne. Jag visste ej att de voro lösa. Skaffa hit pengarne i morgon natt, sade hennes man, under det han småningom drog sig tillbaka, eller också anser jag mig icke längre bunden af mitt löfte att skona din bror. Jag är säkrare skytt nu än förr, Martha, och förfelar sällan mitt mål. Blodhundarne började åter morra, ty den talande hade höjt rösten till hot, hvilket de tycktes förstå. Jag skall komma, sade Martha ångestfullt, xmen lemna mig nu. . Amen drog sig långsamt undan med blicken fästad på hundarne,som tjöto af oro, då de sågo sitt rof undkomma. Det behöfdes all Marthas styrka, likaväl som smekningar och vänliga ord, för att hålla dem stilla. Kom Lover, kom Liss,, sade hon, sedan