Aftonbladet – 23 mars 1858, sida 3

sa Som rättvisan alltid fordrar att man uti en tvist ger båda parterna tillfälle att yttra sig och framdraga sina skäl, hoppas jag att den ärade redaktionen icke uti sina spalter nekar plats för följande beriktigande: Hr direktör Stjernström har i gårdagens Aftonblad afgifvit ett svaromål på några anmärkningar. som i den af mig utgifna berättelsen Fyra år vid landsortsteatern skulle blifvit riktade mot Mindre teatern och dess styresman. För att redan ifrån början sätta läsaren in uti tvistens föremål, vill jag här taga mig friheten att citera det ställe uti andra afdelningens sista kapitel, hvaruti Mindre teatern och dess styresman nämnas. Det lyder sålunda: Mindre teatern eger för närvarande en styresman, hvars make i blick och skicklighet i fråga om teatraliska arrangementer länge torde få sökas. Äfven han är för närvarande i den oberoende ställning att han kan göra mycket för dramatiken och konsten. Fråga är endast om han vill det. Vi hoppas det, vi tro det till och med; men ensam kan han ingenting uträtta — han måste då lyckas vid sin teater fästa större förmågor än de som nu utgöra flertalet vid densamma., Se der det enda yttrande, som om denna sak förekommer, och det har aldrig varit undertecknads me ning att med dessa ord underkänna hvad hr 8. redan gjort för konsten och den inhemska dramatiken — det är endast fråga om hvad han kommer att göra, och jag vågade i detta fall icke ställa något horoskop. Den närmaste anledningen till detta yttrande var det faktum, att hr S. vid förra spelårets slut lät från sin teater afgå några af dess bästa förmågor, och för den utanför stående betraktaren synes det således ganska sannolikt att han uppgifvit tanken på det mål han troddes hafva föresatt sig att binna: konstens förädling och den inhemska dramatikens lyftanhde. De flesta af de afgångna artisternas reengagerande var ännu icke kändt då andra afdelningen at min bok lades under pressen, och torde det således vara förlåtligt om jag icke vidrört detta glädjande förhållande. Jag föreställer mig dessutom att hr S. tänker högre om sin ställning till konsten, än att han anse; ig hafva gjort nog för den derigenom att han pi . år uppfört 13 svenska originaler, ty trenne ai de uppräknade styckena voro redan förut uppsatt: och gifna på hufvudstadens teatrar. Hr S. säger vidare, att om ett och annat at dessa stycken icke haft någon större framgång, torde orsaken dertill icke böra sökas hos skådespelärne. Detta är mycket sant, men det hindrar väl doc) icke att skådespelare kunna förstöra ett godt stycke likaväl som de kunna hjelpa fram ett underhaltigt Hvad särskilt beträffar sagospelet Lyckans gåfvas å är kanske ingen närmare till att erkänna des: ora brister än just undertecknad, hvilket dock icke hindrar att jag för sakens skull önskat det hr S cke med denna personliga hänsyftning sökt skärps sitt svaromål. Rättvisan hade fordrat det erkännande, att stycket upptogs i slutet af Maj månad, med en gryende sommar till rival, och föregånget af det med så kolossal framgång gifna sagospelet. Hin Ondes besegrare — och undertecknad kan mer än väl påminn: sig bättre stycken än det ifrågavarande, som dukat under för vida mindre missöden. Det är att tilltro mig bra lunipna bevekelsegrunder för utgifvandet af dessa anteckningar, då man på sådånt sätt vill besvara en anmärkning, som har det felet att vara mera uppriktig än den är smickrande. a . Hr S. misstager, sig icke i sin förmodan att pseudonymen Palle Blocks är personligen bekant med flera af Mindre teaterns medlemmar, och jag har verkligen från säker hand den underrättelsen, att från och med detta spelårs början alla större gencralfepetitioner vid Mindre teatern gifvits i kostymer och som vid fullständiga representationer. Olyckligtvis fick jag så sent kunskap derom, att det ark, hvarpå kapitlet om generalrepetitionerna förekommer, redan var korrigeradt och tryckt — hvadan jag också i arbetets tredje afdelning ämnat omtala denna vid Mindre teatern införda förbättring, till hvilken jag uppriktigt lyckönskar både dess styresman och dess årtister. I det jag nu anser mig hafva besvarat hr S: skrifvelse lika uppriktigt som jag gjort den af he nom icke omtyckta anmärkningen, beklagar jag pi samma gång att min stackars bok skulle åstadkomma en skriftvexling från det håll, der jag minst väntat en sådan. Stockholm den 23 Mars 1858. -Pålle Block,