Aftonbladet – 23 mars 1858, sida 2

Dick svarade icke, Att jag var vän till den ena af dem, och att vigselattesten jemte andra papper blef anförtrodd i min vård. . Jag kan ej förstå det. Är detta verkligen händelsen? frågade den förre otåligt. Så är det. Under många år hafva de varit i mina händer, och så omsorgsfullt har jag förvarat dem, att då jag lemnade England, tog jag dem med mig till detta land. De finnas på mitt embetsrym i Melbourne. 1 denna dag har jag beslutat återvända dit, för att hitföra dem och lägga dem i edra händer. ir sannerligen ett bevis att ni verkligen har välvilja för mig. Förlåt den köld jag nyss visat; menniskors ondska har gjort mig varsam. Så ung jag är, har Jag med nöd undgått åtminstone en snara, som var lagd för mitt Ilif.n Den nidingen! mumlade Cusack; den I hårdhjertade nidingen! Om hvilken talar ni? frågade Dick förvånad. Om den som ni har den största orsak att frukta och hata; en varelse, som väl till det: yttre liknar en menniska, men till sitt inre en ond ande. Roderick Hastings, Crowshalls nuvarande egare — ingen annan kunde hafva! något intresse i er död.n i Ni har rätt, sir, det var om honom jag talade. Säg mig, för himlens skull, hur dessa förhållanden kommit till er vetskap? Det kan icke finnas vänskap utan förtroende. Har jag icke gifvit er ett bevis, frågade: gentlemannen, att jag är er vän? i Jo visserligen, men — I Jag kan icke förklara mig tydligare,, fortfor han. Det är för er skull jag lemnade England, ty jag visste väl att Roderick ! skulle misstänka, att bevisen om erlagliga härkomst funnes i mina händer, och då han miss