Aftonbladet – 23 mars 1858, sida 2

Det är isynnerhet tvenne omständigheter, som böra tagas i betraktande, då man talar om de företräden adeln ännu dels till följd af sin politiska sjelfskrifvenhet, dels genom hofgunsten och de makthafvandes förkärlek för fullblodet och de granna namnen eger i afseende på beklädandet af statens embeten. Det ena är den proportion, i hvilken adeln står till det öfriga folket och till den del deraf, som förvärfvar den för statstjenst erforderliga bildning; det andra är proportionen melian antalet adelsmän, som bekläda högre eller mera inkomstgifvande embeten, och hela antalet af embetsoch tjenstemän. Vid dessa båda omständigheter har Svenska Tidningen alls icke fästat sig, då hon slagit sig på att efter sitt manår studera statskalendernioch rangrullorna, för att i dem söka bevis för att börden icke utöfvar något inflytande i befordringsväg uti vårt kära fädernesland. Enligt officiella uppgifter utgjorde ridderskapet och adelns samtliga lefvande medlemmar af manligt och gqvinligt kön år 1850 11,758 personer, eller ungefär ;, procent af landets hela befolkning. Enligt tabellkommissionens beräkning för 1845 utojorde den del af adeln, som kunde råknas till landets mera aktiva befolkning (män öfver 21 år). 2805 personer. Antalet af studerande vid rikets universiteter var år 18354 (visakna uppgift för något senare år) fördeladt på det sätt, som följande procentuppgift utvisar: 3 Qfrälse Adel, — Prost BorgareBonde ståndssöner. S r. söner. personer. Upsala 6. 26, 19. 10. 39. Lund 4. 22, 18; 13. 43. Af landets hela universitetsungdom hörde sålunda endast 5 procent till frälseståndet; 95 procent utgjordes af ofrälse. Att med full bestämdhet uppgifva proportionen mellan frälse och ofrälse civila embetsoch tjenstemän, är icke så lätt, då är mindre klart gifvet hvar gränsen nedåt bör sättas vid beräkningen, En författare, hvars auktoritet Svenska Tidningen minst torde vara sinnad att bestrida, om än hans Förslag till svenska folkrepresentationens ombildning ådrog honom junkerpartiets stora misshag, A.v. Hartmansdorff, meddelar uti nyssnämda sitt arbete följande uppgifter öfver den andel, som de frälse och ofrälse stånden hvart för sig ha i statens embeten: Frälse. Ofrälse. Summa. Civila embetsoch tjenstemön 340, 2230. 2570. Armöoflicerare 570. 710. 1580. Sjöoflicerare rrrrrerer eran 90. 220. 310. Enligt denna uppgift skulle sålunda adeln innehafva 13,6 procent af civila embeten och tjenster, 55 procent af officersposterna vid armån och 29 procent af officersposterna vid flottan. Men dessa hvar för sig ganska märkliga procentförhållanden, som äro egnade att framkalla hvarjehanda betraktelser, få dock först sin fulla belysning, när de sammanställas med den proportion, som råder i afseende på besättande af de högre embetena. Svenska Tidningen meddelade för någon tid sedan en beräkning, enligt hvilken nära 50 procent af dylika mera framstående befattningar skulle vara besatta med adelsmän. Äfven om denna beräkning vore riktig, innebure en sådan proportion en icke ringa ledning för bedömande af det förhållande, hvarom fråga är. Vi ha redan omnämt det fullstädiga förbigåendet af alla hofchargerna äfensom af den diplomatiska kåren, inom hvilom alt Ach Upirad S ANNES PINE ERNST NNN