Aftonbladet – 22 mars 1858, sida 3

tid att det skulle komma olyckor af hans jalusi och misstänksamhet. Mr Cusack svarade icke. På Walters begäran — ty vi måste nu kalla vår hjelte vid detta namn — fortfor Georg att meddela honom hvad han visste om hans härkomst. Berättelsen var sorglig och kort. Jag var en fattig, mycket fattig -gossen, började han, då en tillfällighet gjorde mig bemärkt af min käre, gode herre, då ännu blott en yngling. Ack, om ni känt honom, sirl sade han till landtmätaren; han var den sannaste ädling som någonsin hedrat ett gammalt namn; alla, som kommo i någon beröring med honom, älskade honom för hans öppna och älskvärda karakter.. Den herre jag då tjenade, var en hård, ja, en grym man — en sträng pådrifvare, men äfven med visshet att ofelbart blifva agad, kunde jag ej motstå min håg att, så ofta det lät sig göra, visa master Walter uppmärksamhet, söka fogelbon åt honom, samt för öfrigt söka visa honom min tacksamhet och göra honom någon glädje. Vid ett tillfälle öfverraskade hån min husbonde, då han misshandlade mig i skogen vid Crowshall. med en käpp, som jag nyss skurit; aldrig skall jag glömma hans vrede. Han ryckte käppen ur min plågares hand och tuktade honom dermed på samma plats. Jan, fortfor han, ädlingen, en Herbert steg fram till en fattig gosses försvar, som han såg illa bebandlas. Från den stunden skulle jag gerna gifvit mitt lif för honom. Det var der, Georg, afbröt hans syster, som du straffade Amen Corner för hans grymma och orättvisa behandlig emot Dick — Eerberts son, menar jag Du har rätt i din förmodan, sade hennes bror; jag valde med äfsigt denna plats; det var en helig skuld åt minnet och tacksamheten.