Aftonbladet – 20 mars 1858, sida 4

Äfventyr i enZångvagn. (Ur Dickens Household Words.) Jag hade redan tagit plats en morgon vid Puddington i en tom vagn, då, just som trängen skulle sättås i gång, en ung man tillkom, af besynnerligt itseende och med ovanligt långt hår. Han såg naturligtvis något brådskande ut, men förekom deriemte så vild och orolig, att jag började frukta hoom icke hafva alla sina skrufvar i behåll, och hans terligare beteende var ingalunda egnadt att lugna lessa farhågor. Det var en extraträng vi begagnade ch han frågade mig plötsligt och ifrigt hvilken den örsta stationen var, der vi skulle stanna. Jag rådrågade min vägvisare och lemnade honom den äskade pplysningen. Det var Reading. Den unge mannen såg på sitt ur. Madame, sade han, det är ej mer in en halftimma mellan mig och en möjlig ruin. Jrsäkta derföre min framfusighet. Ni har väl, förnodar jag, en sax i er pirat? Haf den godheten och slipp af mitt hår. — Sir,, svarade jag, det går ej in. — Madame, fortfor han, i det ett uttryck af len strängaste beslutsamhet öfverfor hans drag, jag ir en förtviflad man. Akta er väl att neka hvad jag ma ber er om. Klipp af mitt hår ända intill roten, ich det genast; här har ni en avisa att lägga de imbrosiska lockarne uti Jag ansåg honom naturigtvis för galen, och som jag trodde det kunna medöra fara att reta honom, så klippte jag af honom Jlt hans hår ända till den sista locken. Se så. nadamev, sade han, i det han öppnade en liten kappsäck, vill ni nu ytterligare göra mig den tjensten tt titta ut genom fönstret under det jag byter om xläder.. Som man kan vänta sig, såg jag ut genom önstret en ganska lång stund, och då han slutligen yttrade: Nu behöfver ni ej längre göra er besvär, var det mig alldeles omöjligt att känna igen den mge mannen. I stället för sin förra ljusa drägt var han nu svartklädd, hade en grå peruk och glasögon ned silfverbågar. Han såg ut som en aktningsvärd westman, tillhörande engelska högkyrkan, och af mkring 64 års ålder. Till ytterligare fulländande ff denna roll hade han i handen ett häfte predikningar, hvilka, att dömma af den uppmärksamhet han -deråt egnade, tycktes vara hans egna. Jag vill ogerna hota er, mitt unga fruntimmer, återtog han, och jag tror för öfrigt, att jag kan lita på ert ärliga ansigte. Vill ni nu lofva mig att icke yppa lenna förvandling förr än vid slutet af vår resa? — .Det vill jag,, svarade jag, ganska säkerts. I Reading tittade tjenstemannen och en annan enkelt klädd person in i vår vagn. Du har ju biljetten, min söta vän, sade den unge mannen mildt och såg på mig, som om han varit min far. Kommer ej i fråga, sir, vi behöfva den icke, sade tjenstemannen och gick bort jemte sin följeslagare. Nu måste jag lemna ers, anmärkte min reskamrat, så snart fältet var fritt; Hi har genom ert godhetsfulla och modiga för hållande räddat mitt lif, och kanhända äfven ert eget.. I rästa ögonblick var han försvunnen och banåget åter i rörelse. Ej förr än morgonen derpåeror jag af tidningarne, att den person, hvilken jag betjenat som hårfrisör, hade i London, några timmar innan jag med honom sammanträffade, föröfvat en förfalskning på en ofantlig summa och att man följt honom: på spåren i ett från Påddington afgående extra bantåg, men att, ehuru telegrafen satts i verksamhet och personen varit noga signalerad, han likväl i Reading, der vagnarne genomsöktes, ingenstädes varit till finnandes. — In natura. I Örebro Tidning läses följande under rubriken: Bref till min nådiga tante: Under en tid, nästan så kritisk som den närvarande, uppehöll sig Hallska teatersällskapet i någon mindre stad, om jag ej missminner mig, i Finland. Sejouren var dålig och inga utsigter till förbättring synliga. Då bryter vår teaterdirektör upp med både solar och månar, älskare och älskarinnor, lemnar de oestetiska stadsboernaoch börjar i stället en serie af representationer i de större byarne på angränsande landsbygd. Men som skäligen misstänkas kunde, att äfven der myntförrådet icke var öfverdrifvet, tillkännagafs på affischerna, måhända från predikstolarne, att matvaror och alla slags specerier togos i utbyte mot biljetter. Tilloppet blef enormt. Man föreställe sig scenerna vid biljettluckan. Två biljetter till öfre amfiteatern, vexla en fårbog! ropar en välmående nämdeman. Huru många biljetter till stående parterr får man för en kanna -mjölk ? Hvar får man sitta för ett tjog ägg? En biljett för mig och en för min hustru; ge tillbaka på en trepunds skinka!s . Mannen gjorde lysande affärer. Säg nu att konsten icke ger både bröd och sofvel, derest man blott förstår att behandla den konstmessigt.. RE RANE stra SR aan. DECREASE