Aftonbladet – 20 mars 1858, sida 3

Vandringar i Wermland och Dalarne. AF BAYARD TAYLOR. ) Jag blef helt förvånad öfver den hastighet hvarmed han gick fram på denna svåra gångstig, utan att på något sätt synas anstränga sig. Vid solnedgången visade han oss några uthuggningar på en skogshöjd, som reste sig öfver trädtopparne på en tredjedels mils afstånd: detta var målet för dagens vandring. : Det började skymma somsvi kommo till en täck insjö, på hvars höga stränder låg en by. Gästgifvaregården var dock belägen på andra sidan, öch efter något dröjsmål anskaffade gossen en båt och rodde :-oss öfver. Sedan han visat oss vägen till gästgifvaregården, tog han farväl och begaf sig på återfärden. Vi kommo snart till en bondgård, hvars egare, sedan han medelst oräkneliga frågor tillfredsstält sin nyfikenhet, underrättade oss, att gästgifvaregården var belägen ett stycke längre bort. Sedan vi stretat omkring i halfmörkret en stund, funno vi den ändtligen. Gästgifvaren och hins hustru, som sutto framför eldbrasan, tycktes mycket förlägna vid vår ankomst. Der fanns ingen säng, sade de, icke heller någon mat. Deras gärd var belägen på andra sidan sjön, och de kommo hitöfver blott så ofta det var deras tur att öfvertaga gästgifveriet. Vi voro mycket hungriga och törstiga, och sade dem, att vi ville åtnöja oss med potates och en sofplats på golfvet. Hustruns bror; som kom in litet senare, skickades öfver sjön att hemta kaffe åt oss, och den välvilliga hustrun satte en potatesgryta på elden. Vi tände våra pipor och slogo oss ned framför brasan för att samspråka med värden och några hans grannar, som emellertid inkommit i stugan. De gjorde en mängd frågor om Amerika. Ingen af dem hade tillförene sett en inföding derifrån. Deras frågor angingo hbufvudsakligast lefnadskostnaden, arbetsförtjensten, sädesprisen, klimat och produkter samt lagarnes beskaffenhet. De underrättade mig, att den vanliga lagspenningen i Dalarne var 24 skilling och itt en tunna råg kostade 32 riksdaler. Ni gör säkert beskrifningar om era resor? frågade värden. Jag bejakade det. Då kanske bi gör böcker? fortfor han; hvarpå en af le andra frågade: får ni några penningar för dem? Vår potatis var ändtligen färdig och utgjorde tillika med en delikat mjölk vår ftonmåltid. Brodren hade återkommit med safte, en kudde och ett stort täcke gjordt af sattskinn. En stor bädd af hö iordninglasades nu pågolfvet, grofva linnelakan utbredles deröfver, och med tillbjelp af kattskinnsällen utgjorde detta en ganska präktig bädd. Imkring midnatten väcktes vi af nya resande. Jet var tvenne skräddare, af hvilka den ene var puckelryggig, och som voro på väg till Vermland. I sällskap med dem inkom i tugan en stor och stark qvinna, som kjutsat dem, Elden blef ånyo upptänd, () Se Aftonbladet n:r 40, 58 och 59.