Aftonbladet – 20 mars 1858, sida 2

Ju mer han öfvervägde saken, desto mer tilltogo hans hat och afund i styrka och han beslöt att hämnas. — Hämd! Detta, brottets invigningsord, som rättvisar blodsutgjutelse i mördarens ögon, stöld i tjufvens, och grym-. het i den lågsinnades och feges. Han ville hämnas! Han, som svikit hennes förtroende, behandlat henne med öfverlagd grymhet, beröfvat hennes lif all glädje och gjort hånnes förr så lyckliga hem till någonting värre än ett fängelse. Det är verkligen förfärligt, huru många män under sin ovärdiga lefnad gifva en tillämpning af fabeln om vargen och lammet Visserligen hafva äfven de tvåfotade vilddjuren i nio fall af tio lagen på sin sida. De dagliga polisrapporterna vittna tillfyllest om, hur mången äkta man anser det vara sin obestridliga rättighet att misshandla, plundra och förolämpa sin maka; — vi tvifla icke på att Ju deras fyrbenta fränder skulle begagna sig af samma företräden, om djuren också hade sitt eget parlament. Bill Spuggins, ficktjufven, var den ende af bandet han förtrodde sig till. Ehuru man svårligen kunde träffat ett par mera olika karakterer, fanns dock en punkt hvari de öfverensstämde — hatet till Dick, hvilken de båda tillskrefvo sina olyckor, som de behagade kalla dem. Han vinkade honom åt sidan och meddelade honom upptäckten. Är cr hustru vid Hope Farm ? upprepade förbrytaren med ett förnöjdt grin, då är cr lycka gjord. Jag skulle önska att min Bet vore der. Det skulle blifva er till lika mycsen nytta som ett godt hemman, om ni kan förstå att sköta det rätt. Men hon hatar mig), sade Amen Corner. Så mycket bättre, anmärkte Bill med filosofisk liknöjdhet, såvida hon endast fruk