Aftonbladet – 18 mars 1858, sida 3

vändigheten att stanna. Men inga böner af dem kunde förmå honom att lemna hotellet. der han stängde in sig uti sitt rum, tillika med, en stor och stark hund, som tillhörde hans kusin. Haw hade lyckats ställa sig in hos hunden, som fullkomligt tycktes förstå den tjenst han fordrade af honom, ty efter en dag uraktlät den aldrig att helsa hvar och en med en djup morrning, som vågade sig nära intill dörren. ; Jack bemtade lika mycken tröst af sin fyrfotade väns tacksamhet, som af de: tvåfotades försäkringar. : Då den stackars gossen framkallades för att afgifva sitt vittnesmål, liknade han och kände sig mera såsom en brottsling än som ett vittne. Ingenting kunde emellertid förmå honom till en uppriktig bekännelse att han skjutit styrmannen. Han medgaf att han gifvit eld, men med slutna ögon och utan att sigta; men hvad sedan tilldragit sig, hade han ej det ringaste medvetande om: Dick, Frank Percival, Susanna och de andra fruntimren afgåfvo sina vittnesmål utan den sringaste tvekan, och ett utslag af: rättmätigt dråp afkunnades af domstolen. Jack blef dödligt blek då han hörde det; dessa ord, rättmätigt dråp, ljödo förfärligt i hans oerfarna öron, och han frågade ångestfullt sin kusin hvad det betydde. å Det betyder att de fingo hvad de förtjente, svarade William Giles. Det var en fri tolkning af lagens bokstaf. ; Och så var det äfven, utbrast gossen med ett fryntligt leende, det första som upplyst hans -ädla anletsdrag sedan denofvannämda händelsen inträffade; domrarne ä inga narrar de.x Hans glädje var stor då ban fick veta Clarksons död och slafhandlarens tillfångatagande — dessa båda män, som han mest fruktat,